Presumtionsansvar är ett culpaansvar med omvänd bevisbörda. Ansvarsformen förknippas framför allt med avtalsrättsliga situationer där någon har annans egendom i sin besittning med vårdplikt. Se t.ex. NJA 1983 s. 617, NJA 1996 s. 564 och NJA 1999 s. 197. Samma ansvar föreligger även i utomkontraktuella situationer där någon har annans egendom i sin besittning (om det finns en skyldighet att vårda egendomen), t.ex. då någon har hittegods i sin besittning eller när egendom förvaras i samband med kvarstad (NJA 1989 s. 191). Även t.ex. hälare får anses ha ett presumtionsansvar i förhållande till tillgripen egendom som de har i sin besittning (jmf. NJA 1988 s. 226).
Hänvisas från p. 6 (s. 1020)
1.Kommersiell skadeståndsrätt är en rubrik som täcker skilda rättsliga discipliner. I centrum står den allmänna, utomobligatoriska skadeståndsrätten.s. 1019
2.Den allmänna utomobligatoriska skadeståndsrätten regleras genom skadeståndslagen (1972:205), som även reglerar kontraktuella skadeståndsfrågor. Lagen skall således enligt sin första regel tillämpas på skadeståndsfrågor ”om ej annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden”. I praktiken innehåller emellertid skadeståndslagen tämligen få regler med direkt bäring på den kommersiella skadeståndsrätten.s. 1019
3.Det finns en definition av den skadetyp som inom skadeståndslagens struktur utgör de kommersiella skadeståndsfrågornas nav — ren förmögenhetsskada i 1 kap. 2 § — som följs upp av en ansvarsregel rörande samma skadetyp i 2 kap. 2 §, vilken stadgar att sådan skada ersätts om den orsakats genom brott. Denna ansvarsregel kompletteras av en speciell regel för det allmänna i 3 kap 2 §, som inte fordrar att skadan uppkommit till följd av en brottslig gärning, men som ställer upp ett krav på att skadan orsakats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Därutöver finns det en i praktiken mycket sällan använd regel rörande vissa informationsskador som orsakats av det allmänna i 3 kap. 3 §.s. 1019
4.Med undantag för skador som tillskrivs det allmänna innehåller alltså skadeståndslagen två regler med särskilt sikte på skadeståndsrättsliga problem i kommersiella situationer — en definition och en ansvarsregel. Det finns inte några regler om hur rena förmögenhetsskador skall beräknas och inte heller några klargörande regler om hur ansvarsgränserna skall dras. Skadeståndslagens omedelbara tilllämplighet för ansvarsfrågor i affärslivet framstår med andra ord som, om man bara läser lagen, begränsat.s. 1019
5.Skadeståndslagen kompletteras av särskilda lagar och viker därtill för normer i avtal eller avtalsrättsliga normer i t.ex. författning. Kommersiella skadeståndsfrågor behandlas i mängder av specialförfattning, av såväl kontraktuellt som utomobligatoriskt slag. Immaterialrättsliga skadeståndsfrågor behandlas i särskild lag, liksom arbetsrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsrättsliga frågor, för att nämna några områden.s. 1019
6.Därtill finns det antal mer eller mindre fasta allmänna rättsprinciper rörande skadestånd i avtalssituationer, såsom presumtionsansvaret. En för den kommersiella skadeståndsrätten central sak är därvid att ansvaret för ren förmögenhetsskada i avtalsförhållanden antas falla under den allmänna culparegeln (om det inte finns särskilda ansvarsförutsättningar i avtalet eller författning — vilket det alltså ofta gör). Något krav på brottslig gärning eller särskilt lagstöd ställs således inte upp i avtalssammanhang.s. 1020
7.Det kan mot denna bakgrund framstå som att den allmänna utomobligatoriska skadeståndsrätten har begränsad betydelse i kommersiella situationer. Icke desto mindre är den utomobligatoriska skadeståndsrättens normer, som enbart i viss mån kommer till uttryck i skadeståndslagen och som i övrigt följer av allmänna rättsprinciper och grundläggande skadeståndsrättsliga ansvarsförutsättningar, centrala. Och dess betydelse har ökat.s. 1020