Presumtionsansvar är ett culpaansvar med omvänd bevisbörda. Ansvarsformen förknippas framför allt med avtalsrättsliga situationer där någon har annans egendom i sin besittning med vårdplikt. Se t.ex. NJA 1983 s. 617, NJA 1996 s. 564 och NJA 1999 s. 197. Samma ansvar föreligger även i utomkontraktuella situationer där någon har annans egendom i sin besittning (om det finns en skyldighet att vårda egendomen), t.ex. då någon har hittegods i sin besittning eller när egendom förvaras i samband med kvarstad (NJA 1989 s. 191). Även t.ex. hälare får anses ha ett presumtionsansvar i förhållande till tillgripen egendom som de har i sin besittning (jmf. NJA 1988 s. 226).
Hänvisas från p. 6 (s. 1020)
6.Därtill finns det antal mer eller mindre fasta allmänna rättsprinciper rörande skadestånd i avtalssituationer, såsom presumtionsansvaret. En för den kommersiella skadeståndsrätten central sak är därvid att ansvaret för ren förmögenhetsskada i avtalsförhållanden antas falla under den allmänna culparegeln (om det inte finns särskilda ansvarsförutsättningar i avtalet eller författning — vilket det alltså ofta gör). Något krav på brottslig gärning eller särskilt lagstöd ställs således inte upp i avtalssammanhang.s. 1020