1.4.1 MDPV och andra syntetiska katinoner Flera av domarna har avsett drogen MDPV. Om denna kan sägas att den narkotikaklassades den 1 februari 2010. MDPV är en av flera syntetiska droger som har introducerats via internet. HD har i NJA 2011 s. 675 I och II konstaterat att MDPV, mefedron, butylon och metedron uppvisar betydande likheter, såväl när det gäller kemisk struktur som i fråga om egenskaper, effekter, missbruk, beroende och giftighet. HD har också angett att syntetiska katinoner generellt har samma verkningar. Slutsatsen för HD blev att MDPV och mefedron, liksom andra syntetiska katinoner, bör jämställas i farlighetshänseende. 4.2 ”MDPV-domen I” (NJA 2011 s. 675 I) Målet gällde en person, P, som hade gjort sig skyldig till dels narkotikabrott vid fem tillfällen bestående i överlåtelse av sammanlagt 29 gram MDPV, dels narkotikabrott och narkotikasmuggling bestående i att hon, delvis i överlåtelsesyfte, hade förvärvat och innehaft 8,5 gram MDPV som hade smugglats in i Sverige, dels narkotikabrott och narkotikasmuggling vid åtta tillfällen genom att hon i överlåtelsesyfte hade förvärvat, smugglat in och innehaft sammanlagt 347,7 gram MDPV. Narkotikan hade P beställt via internet från Kina. Leveranserna hade vid flertalet tillfällen avsett 45 gram, vid ett tillfälle 30 gram samt vid det sista tillfället 47,7 gram.s. 34
2.P var narkotikamissbrukare. Vid tiden för brotten rökte hon MDPV flera gånger varje dag och hon kunde förbruka mer än ett gram dagligen. Hon arbetade från och till som kock på en förskola och rökte då inte under arbetstid. Hon beställde MDPV vid fyra tillfällen men leveranserna delades upp på åtta tillfällen, något som bestämdes av leverantören. Priset var 800 USD för 100 gram. Som regel var de fem till åtta vänner som gick ihop för att finansiera och göra inköpen. Det var P som gjorde beställningarna eftersom hon hade tillgång till dator och var van vid att använda internet. Hon fick pengar av de andra och när narkotikan levererades delade hon upp den efter den insats som var och en hade gjort. Hon gjorde inte någon vinning på den narkotika som hon beställde för de andras räkning. Sin egen andel använde hon själv tillsammans med sin pojkvän. Hon sålde inte narkotika till andra än vänner och bekanta.s. 35
3.Som straffvärdepåverkande faktorer, vid sidan av sort och mängd, framhöll HD följande.s. 35
4.• Det hade rört sig om ursprungliga samköp.s. 35
5.• Brottsligheten hade varit utpräglat missbruksrelaterad.s. 35
6.• Det hade inte funnits något vinstsyfte. P dömdes av HD för brott av normalgraden till fängelse ett år. 4.3 ”MDPV-domen II” (NJA 2011 s. 675 II) Målet gällde en person, A, som hade gjort sig skyldig till dels narkotikasmuggling vid sex tillfällen bestående i att han hade beställt sammanlagt 46,46 gram MDPV, fördelat mellan 1,8 och 13 gram vid varje beställning, och 1,03 gram JWH-018, dels narkotikabrott vid två tillfällen bestående i överlåtelse av 1 respektive 5 gram MDPV, dels narkotikabrott bestående i att han vid ett tillfälle hade brukat MDPV och metylon, dels narkotikasmuggling i tre fall. Dessa sistnämnda brott bestod i att A via internet vid tre tillfällen hade beställt narkotika som hade förts in i Sverige från ett annat land. Beställningarna avsåg 250 respektive 49,5 gram MDPV samt 50 gram metylon. I princip allt som beställdes levererades också. Metylon narkotikaklassades den 21 september 2010. JWH-018, som är en syntetisk cannabinoid, är också narkotikaklassat. Denna drog framkallar en berusningseffekt liknande den som hasch och marijuana orsakar.s. 35
7.A var narkotikamissbrukare sedan flera år. Han började använda MDPV år 2009 då drogen fortfarande var laglig. Han injicerade MDPV, i vissa perioder många gånger per dag. Under år 2010 arbetade han från och till i Norge och han behövde inte sälja narkotika för att finansiera sitt missbruk. Han beställde MDPV via internet. Två försändelser beslagtogs på Arlanda. Han gjorde då nya beställningar eftersom han trodde att han hade blivit lurad.s. 36
8.HD konstaterade att det i ”mängdhänseende” inte fanns tillräckligt stöd för att bedöma MDPV eller metylon annorlunda än amfetamin.s. 36
9.Som straffvärdepåverkande faktorer, vid sidan av sort och mängd, framhöll HD följande.s. 36
10.• Beställningarna hade till stor del avsett narkotika för eget bruk.s. 36
11.• Till viss del hade gärningsmannen dock haft för avsikt att sälja narko-s. 36
12.tikan.s. 36
13.• Det hade inte funnits något vinstsyfte.s. 36
14.• Brottsligheten hade inte varit organiserad.s. 36
15.• Det hade varit fråga om utpräglat missbruksrelaterad brottslighet. A dömdes av HD för brott av normalgraden till fängelse ett år sex månader. 4.4 ”Internetförsäljningsdomen” (NJA 2011 s. 799) Denna dom avsåg sju personer som alla hade medverkat i en internetbaserad försäljning av mefedron (ca 1,5 kg) och MDPV (ca 1,3 kg). De tilltalade hade i hovrätten dömts till fängelsestraff av varierande längd och målet i HD avsåg i huvudsak hur långa fängelsestraffen skulle vara.s. 36
16.Huvudgärningsmannen, A, hade under en längre tid importerat och över egna hemsidor på internet sålt olika preparat. Under den i målet aktuella tiden, januari–mars 2010, omfattade verksamheten bl.a. mefedron och MDPV. A beställde själv preparaten i Kina, varefter de levererades till olika mellanstationer i Europa. Den praktiska hanteringen i övrigt uppdrog han åt andra att sköta. Vissa hade hand om hemsidorna, vilket innebar att de tog emot beställningar, besvarade e-post och kontrollerade att betalning skedde för beställda partier. Samma eller andra personer hade till uppgift att hyra postboxar, att hämta ut importerade partier på posten och förvara dem samt att förpacka narkotikan i påsar om ett, fem eller tio gram och posta dem till beställarna. För detta fick de ersättning. Någon fick betalning i form av andel i vinsten och andra ersättning per månad eller per parti. Han överlät även åt andra att öppna bankkonton till vilka pengar från försäljningen flöt in och att ta ut och lämna över kontanta pengar till honom. För detta fick de ersättning med fem eller tio procent av det uttagna beloppet.s. 36
17.Marknadsföringen får sägas ha varit tämligen offensiv. Därigenom gjordes narkotikan tillgänglig och spreds till en stor krets okända köpare. Verksamheten var därmed ägnad att leda till en omfattande spridning av narkotika, framför allt till ungdomar. Den gav mycket höga vinster. Med hänsyn till den trots allt begränsade krets av personer som hade varit aktiva och till den begränsade tid som åtalet avsåg bedömde HD dock att det inte rörde sig om en organiserad narkotikahandel av det grövsta slaget.s. 37
18.De tilltalade hade alltså olika uppgifter i verksamheten. HS skötte en hemsida. Det uppdraget tog J över sedan samarbetet mellan HS och A hade avbrutits. J skötte även en annan hemsida som användes för verksamheten. HS bjöd ut, överlät och förvarade MDPV. J bjöd ut och överlät mefedron och MDPV. P förvarade mefedron och MDPV medan D och L förvarade mefedron. HK och J förmedlade en kontakt mellan A och D.s. 37
19.Inledningsvis i domen angav HD att följande omständigheter borde tillmätas betydelse vid bedömningen av brottslighetens straffvärde.s. 37
20.• Hur omfattande och välorganiserad verksamheten hade varit.s. 37
21.• Hur narkotikan hade marknadsförts och distribuerats.s. 37
22.• Hur länge verksamheten hade fortgått.s. 37
23.• Om det hade förelegat moment som måste betraktas som uttryck förs. 37
24.hänsynslöshet i någon mening.s. 37
25.• Vilken delaktighet i narkotikahanteringen som den tilltalade hades. 37
26.haft samt hur omfattande och varaktig delaktigheten hade varit.s. 37
27.• Vilken ställning den tilltalade hade intagit i organisationen.s. 37
28.• Vilken insikt den tilltalade hade haft rörande narkotikahandelns or-s. 37
29.ganisation, storlek och inriktning.s. 37
30.• Den tilltalades eget syfte med hanteringen.s. 37
31.• Hur det ekonomiska utbytet hade fördelats. A, som alltså var huvudman för verksamheten och hade organiserat denna, dömdes till fängelse sju år. Hans enda avsikt hade varit att tjäna pengar. Han hade bestämt vinstfördelningen och själv tagit största vinsten. Samtidigt hade han försökt att minska riskerna för sig själv genom att han hade begränsat sin egen praktiska delaktighet till inköp.s. 37
32.HS hade full insikt i vad det var för verksamhet som A bedrev. Hans delaktighet var väsentlig och förhållandevis självständig. Hans brottslighet skedde i vinningssyfte och med del i vinsten. Straffet för hans del blev fängelse fyra år.s. 38
33.J hade vid sidan av A en central roll i nätförsäljningen. Hon hade kunskap om A:s narkotikaverksamhet och hennes delaktighet i denna syftade till egen inte obetydlig vinning. Även J dömdes till fängelse fyra år.s. 38
34.P hade en underordnad roll i verksamheten. Hennes ersättning var begränsad. Hon hanterade dock ganska stora mängder narkotika, även om det förhållandet att det rörde sig om en stor mängd från hennes synpunkt berodde på tillfälligheter. Dock var det så att hon höll ett narkotikalager för internethandel, vilket bedömdes som allvarligare än att mängden narkotika var stor. P:s fängelsestraff bestämdes till tre år.s. 38
35.D:s roll var underordnad. Brottsligheten bestod i att han förvarade mefedron i vinningssyfte. D visste inte att förvaringen utgjorde ett led i A:s verksamhet. Han kände dock till att den var avsedd för internetförsäljning. Ersättningen för hans del var mycket begränsad. D dömdes till fängelse två år.s. 38
36.L:s brottslighet bestod i att han tillsammans med D hade förvarat ca 450 gram mefedron. I hans åtagande ingick att göra sig av med narkotikan om det skulle behövas. L kände inte till A:s verksamhet. Han visste inte heller att narkotikan skulle säljas via internet. L dömdes för narkotikabrott av normalgraden till fängelse ett år.s. 38
37.Även HK dömdes till fängelse ett år. Han hade gjort sig skyldig till medhjälp till grovt narkotikabrott genom att han hade förmedlat kontakt mellan A och D om förvaring av ca 450 g mefedron. Han ansågs ha medverkat i mindre mån. Dock kände han till vilken verksamhet som A bedrev och att det ingick i affärsidén att använda olika förvaringsplatser som inte kunde kopplas till A. 4.5 ”Källarförrådsdomen” (NJA 2012 s. 70) Den tilltalade, K, hade innehaft dels ca 130 gram amfetamin, dels ca 490 gram amfetamin. Detta sistnämna amfetamin förvarade han för annans räkning i ett miniatyrkylskåp i sitt källarförråd. Frågan i målet var bl.a. om förvaringen av det andra partiet, som fanns i källarförrådet och som inte var avsett för eget bruk, skulle bedömas som grovt brott.s. 38
38.Inledningsvis i domen poängterar HD att rubriceringen grovt narkotikabrott — helt naturligt — är avsedd för de allvarligaste gärningarna, dvs. sådana som ingår i en yrkesmässig eller organiserad handel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende. Graden av hänsynslöshet ska tillmätas förhållandevis stor vikt vid bedömningen av om ett narkotikabrott är grovt. Som exempel angav HD det fallet att det är fråga om systematiskt bedriven överlåtelse till ungdomar.s. 38
39.HD tillade att HD tidigare upprepade gånger har framhållit att mängden narkotika endast är en av flera omständigheter som ska beaktas vid rubriceringen och straffvärdebedömningen av narkotikabrott och att omständigheter vid sidan av mängden ska tillmätas större betydelse än som hade skett i praxis. Enligt HD gäller detta inte bara vid grovt narkotikabrott — där omständigheter vid sidan av sort och mängd narkotika bör ha en förhållandevis dominerande betydelse — utan även vid brott av normalgraden.s. 39
40.HD påpekade också i domen att narkotikabrott som står i ett direkt samband med ett eget narkotikamissbruk som regel inte är avsett att betecknas som grovt och allmänt sett har ett lägre straffvärde. Typsituationen är att någon köper narkotika för att själv använda den. Även om det i samköpssituationer då kan bli fråga om stora mängder är brott av detta slag i regel av normalgraden. Eget narkotikamissbruk utgör emellertid inte i sig en generellt förmildrande omständighet, lika lite vid narkotikabrott som vid andra brott.s. 39
41.Vid bedömningen av straffvärdefrågan och frågan, om brottet som avsåg förvaring av ca 490 gram amfetamin borde bedömas som grovt, beaktade HD följande omständigheter.s. 39
42.• Hanteringen hade inte varit av något mer sofistikerat slag eller hafts. 39
43.inslag av särskild hänsynslöshet.s. 39
44.• K:s inblandning hade varit tillfällig och kortvarig.s. 39
45.• K hade inte utlovats någon ersättning, även om han räknade med atts. 39
46.dra fördelar av förvaringen.s. 39
47.• Även om K:s inblandning i leverantörens narkotikaverksamhet intes. 39
48.var betydelselös var delaktigheten passiv och okvalificerad.s. 39
49.• K hade inte någon fysisk eller administrativ befattning med narkoti-s. 39
50.kan. HD:s slutsats blev att förvaringen av 490 gram amfetamin i källarförrådet inte borde bedömas som grovt narkotikabrott. Straffvärdet motsvarade enligt HD fängelse ett år sex månader. Den samlade brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse ett år nio månader, vilket också blev påföljden. 4.6 ”Målvaktsdomen” (NJA 2012 s. 115) Den dömde, R, hade gjort sig skyldig till narkotikabrott genom att förvärva minst 350 gram MDMA (ecstasy) i överlåtelsesyfte. Av denna mängd hade han förvarat 300 gram, överlåtit minst 50 gram och bjudit ut 6–7 gram.s. 39
51.R:s roll var att han agerade säljare åt en kamrat som i sin tur hade köpt ecstasypartiet via internet. R skulle medverka i kamratens verksamhet som ”målvakt” för att tjäna pengar. Uppgiften var att förvara narkotikan, ta emot betalning för gjorda beställningar, paketera narkotikan och posta den. R och kamraten skulle dela på vinsten.s. 39
52.I fråga om den relativa farligheten av ecstasy uttalade HD att det saknas hållfast stöd för att ecstasy skulle vara särskilt mycket farligare än amfetamin (”för att anse denna skillnad vara mer än begränsad”).s. 40
53.HD konstaterade att det av domstolens praxis följer att bedömningen av om ett narkotikabrott är grovt ska ske med beaktande av den roll som gärningsmannen har haft när det gäller narkotikahanteringen i vidare mening, graden av delaktighet i hanteringen och, vid mer organiserad verksamhet, den ställning som den tilltalade har intagit i organisationen. Av betydelse är enligt HD därvid vilken insikt den tilltalade har haft rörande narkotikahandelns organisation och hans eller hennes eget syfte med hanteringen. Även fördelningen av brottslighetens ekonomiska utbyte ska beaktas.s. 40
54.Följande omständigheter vägde HD in vid sin straffvärdebedömning.s. 40
55.• Brottet begicks inom ramen för en organiserad narkotikahandel, vil-s. 40
56.ket R hade full insikt om.s. 40
57.• Det var dock inte det allvarligaste slaget av organiserad narkotika-s. 40
58.handel.s. 40
59.• R:s roll i hanteringen var av avgörande betydelse för att narkotika-s. 40
60.handeln skulle fungera.s. 40
61.• Genom att det var fråga om internethandel var brottsligheten ägnads. 40
62.att leda till en omfattande spridning av narkotika.s. 40
63.• Syftet med brottsligheten var att tjäna pengar; R skulle få hälften avs. 40
64.vinsten. HD, som bedömde brottet som grovt, bestämde påföljden till fängelse tre år. 4.7 ”Nittiosjukilosdomen” (NJA 2012 s. 144) Målet gällde en person, P, som hade transporterat och under kort tid förvarat ca 97 kg cannabisharts. P hade missbrukat cannabis under många år men trots detta levt ett socialt anpassat liv med familj, arbete och ett ordnat boende. Av den person som brukade förse honom med narkotika blev han tillfrågad om han kunde tänka sig att hämta ett parti hasch mot ersättning i form av två hekto hasch. Han trodde att det skulle röra sig om ett par påsar eller som mest om tio kilo. Han accepterade erbjudandet och fick de två hektona. Det visade sig sedan, när han träffade leverantören, att det rörde sig om nästan tio gånger så mycket cannabis som han som mest hade föreställt sig. Han backade emellertid inte ur, utan fullföljde sitt uppdrag. Som en sorts extra betalning tog han ett hekto cannabis ur partiet.s. 40
65.I domen tar HD särskilt upp det s.k. mängdrekvisitets (”avsett särskilt stor mängd narkotika”) betydelse för bedömningen av om ett narkotikabrott är grovt. HD framhåller att tanken med den lagändring som trädde i kraft år 1981 var att andra omständigheter än mängden narkotika skulle tilläggas större betydelse än tidigare vid bedömningen av vad som utgjorde grovt brott. För att detta ska vara möjligt måste betydelsen av sort och mängd narkotika tonas ned så att det inom straffskalan finns ett tillräckligt utrymme för beaktande av sådana faktorer som omfattningen av brottsligheten, den eventuella yrkesmässighet som har präglat den, dess farlighet och graden av hänsynslöshet. Mängdrekvisitet kan då inte, som tidigare hade skett i praxis, ensamt ligga till grund för straff som närmar sig maximistraffet.s. 40
66.HD uttalade (i p. 18): En följd av detta är att det s.k. mängdrekvisitet visserligen, även ensamt, i vissa fall bör kunna motivera att ett narkotikabrott ska bedömas som grovt. Det bör även kunna ligga till grund för ett straff som är klart högre än minimistraffet för grovt narkotikabrott. Men enbart mängden bör i allmänhet inte föranleda bedömningen att straffvärdet motsvarar ett fängelsestraff som sträcker sig mer än några år över minimistraffet för grovt brott. Det bör dock framhållas att den betydelse som tillmäts mängden narkotika måste tillåtas variera något med preparatets farlighet. Vid bedömningen av straffvärdet i det aktuella fallet noterade HD följande omständigheter.s. 41
67.• Mängden hasch var synnerligen stor.s. 41
68.• Cannabis får bedömas vara en mindre farlig drog än amfetamin ochs. 41
69.avsevärt mindre farlig än kokain och heroin.s. 41
70.• P fick ersättning, även om betalningen var förhållandevis begränsad.s. 41
71.• P trodde, när han gav sig in på projektet, att uppdraget avsåg en be-s. 41
72.tydligt mindre mängd narkotika.s. 41
73.• Det kan knappast sägas att P blev utnyttjad; han befann sig inte i nå-s. 41
74.gon utsatt social situation.s. 41
75.• Den roll som P hade i sammanhanget var liten, han tog inga egnas. 41
76.initiativ utan följde bara de anvisningar som han fick.s. 41
77.• P:s insats var begränsad till transport inom Sverige och en myckets. 41
78.kort tids innehav och förvaring.s. 41
79.• Det hade inte kommit fram att P hade någon som helst kännedoms. 41
80.om hur brottsligheten var upplagd och vilken omfattning den haft.s. 41
81.Någon uppgift om detta hade för övrigt inte redovisats i målet. HD:s slutsats blev att omständigheterna vid sidan av mängdrekvisitet borde föranleda ett något lägre straffvärde än vad en bedömning grundad på endast sort och mängd skulle leda till. Påföljden bestämdes till fängelse fyra år. 4.8 ”Bagageutrymmesdomen” (NJA 2012 s. 510) Målet gällde en person, J, som hade innehaft och förvarat 4 973 tabletter ecstasy i bagageutrymmet på sin bil medan den var parkerad i garaget i huset där han bodde. Dessutom förekom viss annan brottslighet av tämligen allvarligt slag, t.ex. grova vapenbrott, men den tas inte upp här.s. 41
82.Innehavet och förvaringen av narkotikan var tänkt att pågå bara ungefär ett dygn. För sin insats skulle J få 50 tabletter ecstasy. Några närmare upplysningar om bakgrunden till att narkotikan skulle förvaras hos J eller om hur narkotikahanteringen bedrevs eller vad den syftade till lämnades inte i målet. Däremot berättade J att han trodde att det rörde sig om ca 1 000 tabletter. Han uppgav också att han inte hade gått med på förvaringen om han hade vetat att det rörde sig om så många tabletter som ungefär 5 000 stycken. I detta sistnämnda hänseende ansågs han dock ha haft likgiltighetsuppsåt.s. 41
83.I domen gör HD en genomgång av domstolens efter mefedrondomen meddelade domar. Något som särskilt behandlas är betydelsen av sort och mängd. I detta avseende framhåller HD, liksom domstolen har gjort i alla de här redovisade avgörandena, att det vid sidan av sort och mängd finns andra, i många fall viktigare, faktorer att beakta vid straffvärdebedömningen av narkotikabrott. HD tar emellertid upp en diskussion rörande frågan, om det inte skulle vara en fördel om det i rättspraxis kunde anges några utgångspunkter eller riktpunkter med avseende på sort och mängd för när ett narkotikabrott eller en narkotikasmuggling bör bedömas som ett grovt brott.s. 42
84.HD:s slutsats är att utgångspunkter eller riktpunkter av nu angivet slag skulle underlätta domstolarnas ställningstaganden, bl.a. till sådana preliminära frågor där minimistraffet fängelse två år har betydelse. Samtidigt framhåller domstolen med skärpa att bedömningen av brottslighetens svårhet inte får stanna där om det inte förhåller sig så att det inte finns några andra omständigheter av betydelse för straffvärdebedömningen, vilket det nästan alltid gör. Utgångspunkterna ska alltså tjäna som underlag endast för en första, preliminär, bedömning. Den slutliga bedömningen kan mycket väl mynna ut i att en brottslighet som i ett första skede har bedömts kunna vara grov, senare visar sig vara av normalgraden. På motsvarande sätt kan ett antagande att ett brott är av normalgraden senare, när en mer fullständig bild av brottsligheten träder fram, få vika för den slutliga bedömningen att det rörde sig om ett grovt brott.s. 42
85.Åtalet gällde, som har framgått, ecstasy. Detta är ett preparat som tidigare hade varit föremål för olika bedömningar när det gäller farlighetsgraden. HD hade dock i målvaktsdomen (NJA 2012 s. 115) kommit fram till att det saknas hållfast stöd för att ecstasy skulle vara särskilt mycket farligare än amfetamin (”för att anse denna skillnad vara mer än begränsad”). Och när det gällde amfetamin drog HD, mot bakgrund av HD:s uttalande i källarförrådsdomen (NJA 2012 s. 70), slutsatsen att hantering av cirka 500 gram amfetamin, vid sådana omständigheter som normalt förekommer vid hantering av en sådan mängd — och där det inte förekommer några omständigheter som talar i motsatt riktning — många gånger kan vara att bedöma som ett grovt brott.s. 42
86.HD konstaterade att 500 gram amfetamin motsvarar ca 5 000 missbruksdoser. Och eftersom uttalandet i målvaktsdomen (NJA 2012 s. 115) om att skillnaden i farlighetshänseende mellan ecstasy och amfetamin inte är mer än begränsad kom HD fram till att ecstasy och amfetamin bör anses höra till samma kategori preparat i straffvärdehänseende. Därmed ska utgångspunkten vara att en ”normal” hantering av ca 5 000 tabletter ecstasy utgör ett grovt brott (förutsatt att varje tablett innehåller 0,1 gram verksam substans).s. 42
87.Detta innebär att sort och mängd pekade mot att J:s brottslighet borde bedömas som ett grovt narkotikabrott (det var ju så mycket som 4 973 tabletter som det rörde sig om). Men den slutliga, fullständiga, bedömningen utföll på motsatt vis; brottet bedömdes inte som grovt. Som skäl för sin slutsats anförde HD:s. 43
88.• Det var fråga om en mycket kort tids förvaring av narkotikan.s. 43
89.• Delaktigheten var i och för sig självständig, men samtidigt passiv ochs. 43
90.okvalificerad.s. 43
91.• Även om viss betalning utgick hade J inte någon del i vinningen avs. 43
92.brottet. Att J när det gällde mängden tabletter i stor utsträckning dömdes med tillämpning av principerna för likgiltighetsuppsåt påverkade inte i någon nämnvärd mån straffvärdet. Här hänvisade HD till prop. 1987/88:120 s. 81. På detta textställe görs ett uttalande om att de subjektiva omständigheterna ofta kan ha större betydelse för straffvärdebedömningen än de objektiva. Det förhållandet att J hade ”fullt uppsåt” till mängden tabletter upp till ettusen stycken kan förklara varför straffvärdet knappast påverkades av att den resterande mängden var täckt av endast likgiltighetsuppsåt.s. 43
93.Slutsatsen blev att straffvärdet motsvarade fängelse ett år sex månader. 4.9 ”Kokainhandelsdomen” (NJA 2012 s. 528) Detta mål gällde en person, O, som just hade fyllt 21 år. Det brott som prejudikatfrågan avsåg bestod i att O i överlåtelsesyfte hade förvärvat 87,53 gram kokain. När han greps av polis hade han ca 18 gram av partiet på sig, förpackat i s.k. redlinepåsar. Hans avsikt var att sälja kokainet till vem som helst som ville köpa, dock inte till ungdomar under arton år.s. 43
94.HD hänvisar i rättsfallet till de allmänna resonemang som förs i bagageutrymmesdomen (NJA 2012 s. 510). När det gäller riktpunkten för när narkotikabrottslighet som avser hantering av kokain kan vara att bedöma som ett grovt brott gör HD, på motsvarande sätt som i NJA 2012 s. 510 en jämförelse med amfetamin. HD:s slutsats blir att kokain är ett farligare preparat än amfetamin (och ecstasy) och uttalar att om inga andra omständigheter av betydelse har kommit fram bör för kokain som riktpunkt gälla, att en hantering av ungefär 100 gram, som utgör strax över ettusen missbruksdoser, kan antas vara att hänföra till grovt brott.s. 43
95.Detta innebar att en bedömning av O:s brottslighet utifrån endast mängdkriteriet talade för att det rörde sig om ett brott av normalgraden. Även i detta mål blev emellertid utfallet av prövningen en annan än den typiskt sett skulle ha blivit om straffvärdet hade bedömts bara efter sort och mängd. I sina domskäl fäste nämligen HD vikt vid följande omständigheter.s. 44
96.• O hade full kännedom om vad det var för preparat som han hante-s. 44
97.rade.s. 44
98.• Det helt överskuggande syftet som O hade med gärningen var atts. 44
99.han skulle sälja narkotikan för att på det sättet berika sig själv.s. 44
100.• Försäljningen skulle ske till vem som helst även om avsikten var atts. 44
101.ungdomar under arton år skulle vara undantagna.s. 44
102.• Det rörde sig alltså om handel med narkotika.s. 44
103.• Det fanns ett utpräglat försäljnings- och vinstsyfte. HD tillade att eftersom O hade fyllt 21 år skulle någon särbehandling på grund av hans ungdom inte ske. Straffvärdet ansågs motsvara fängelse två år tre månader. 4.10 ”Cannabissmugglingsdomen” (NJA 2012 s. 535) Detta mål gällde två personer som åtalades för att de tillsammans hade fört nästan 68 kg cannabisharts från Danmark till Sverige. Åklagaren angav i sin stämningsansökan som tillämpliga straffbestämmelser både narkotikastrafflagen och smugglingslagen. Tingsrätten dömde för fullbordad narkotikasmuggling medan hovrätten kom fram till att det rörde sig om endast försök till narkotikasmuggling och dömde för det brottet. HD ansåg emellertid att det ska dömas endast för det fullbordade brottet när en gärning uppfyller förutsättningarna både för fullbordat narkotikabrott och för försök till narkotikasmuggling.s. 44
104.I målet berättade en av de tilltalade att de hade varit utsatta för ett hot. HD konstaterade emellertid att hotet, om det hade förekommit ett sådant, inte borde påverka bedömningen av brottslighetens straffvärde. Vad det närmast rörde sig om var att de tilltalade befann sig i en pressad situation, ett sorts trångmål, som såvitt HD kunde bedöma inte skilde sig från vad som förmodligen inte är ovanligt vid inblandning i hantering och smuggling av större mängder narkotika och som normalt inte — och inte heller i det aktuella fallet — bör påverka bedömningen av gärningen.s. 44
105.I sin dom tar HD upp hur en gärning av en kurir bör bedömas. I denna del hänvisar HD till rättsfallet NJA 1991 s. 255. Det fallet avsåg en avancerad kurirverksamhet som enligt HD borde föranleda ett strängt straff. HD framhåller att kurirens gärning många gånger inte bör bedömas så strängt som skedde i 1991 års fall. Inte sällan är kuriren utnyttjad av andra. Han eller hon får regelmässigt bara en blygsam ersättning. Och ofta har kuriren bristfällig information om i vilket sammanhang som smugglingen sker. HD:s slutsats blev att det finns anledning att beakta omständigheter av detta slag vid den nyanserade bedömning som ska göras av även kurirens gärning.s. 44
106.På motsvarande sätt som i de båda senaste rättsfallen angav HD vad som bör utgöra en riktpunkt i fråga om mängd cannabis för bedömningen att en narkotikabrottslighet som avser det preparatet kan utgöra grovt brott. Domstolen stannade för en mängd om 5 kg, vilket motsvarar ca 12 000 missbruksdoser.s. 45
107.En fråga som HD adresserar i målet är hur högt straffvärdet kan bli vid en bedömning av enbart betydelsen av sort och mängd narkotika. Detta spörsmål, dvs. om det bör finnas något tak för betydelsen av sort och mängd, kan sägas ha varit i viss mån oklart efter mefedrondomen. Till den domen fanns visserligen ett tillägg av referenten för egen del som gick ut på att fem år borde vara en övre gräns för betydelsen av sort och mängd. Resonemanget gick helt enkelt ut på att om det ska vara möjligt att låta andra på straffvärdet inverkande omständigheter få något genomslag kan inte mängdrekvisitet, inte ens när det rör sig om mycket stora mängder narkotika, tillåtas att driva upp straffvärdet så att det hamnar i den övre delen av straffskalan. I sådana fall minskar ju, eller rent av upphör, möjligheterna till en nyanserad bedömning av straffvärdet med beaktande av samtliga de omständigheter som är värda beaktande (se NJA 2010 s. 592).s. 45
108.En öppning för ett resonemang om ett tak för betydelsen av sort och mängd finns dock i nittiosjukilosdomen (NJA 2012 s. 144)där det uttalas (se citat i det föregående) att mängdrekvisitet visserligen, även ensamt, i vissa fall bör kunna motivera att ett narkotikabrott ska bedömas som grovt och även bör kunna ligga till grund för ett straff som är klart högre än minimistraffet för grovt narkotikabrott. Men det sägs också att enbart mängden i allmänhet inte bör föranleda bedömningen att straffvärdet motsvarar ett fängelsestraff som sträcker sig mer än några år över minimistraffet för grovt brott. Det framhålls dock att den betydelse som tillmäts mängden narkotika måste tillåtas variera något med preparatets farlighet.s. 45
109.HD:s dom i cannabissmugglingsdomen (NJA 2012 s. 535) kan uppfattas så, att sort och mängd som straffvärdefaktor när det gäller narkotikabrott avseende cannabis i princip har uttömt sin betydelse redan innan straffvärdet motsvarar fängelse fem år.s. 45
110.Vid straffvärdebedömningen fäste HD vikt vid följande.s. 45
111.• Det rörde sig om smuggling (som ansågs ha ett visst högre straff-s. 45
112.värde än transport inom landet).s. 45
113.• Det var fråga om transport av en mycket stor mängd narkotika.s. 45
114.• Det hade inte framkommit att de tilltalade skulle få någon ersättnings. 45
115.för sin hantering.s. 45
116.• De tilltalade hade förstått att de handlade inom ramen för en orga-s. 46
117.niserad brottslighet av allvarligt slag.s. 46
118.• Det hade dock inte framkommit att de hade haft någon kännedoms. 46
119.om hur denna hade varit upplagd och vilken allmän omfattning soms. 46
120.den hade haft.s. 46
121.• De tog inga egna initiativ utan handlade endast i enlighet med givnas. 46
122.instruktioner.s. 46
123.• Smugglingen präglades inte av någon förslagenhet. HD kom fram till att straffvärdet motsvarade fängelse fyra år sex månader. Det blev också straffet för den ene smugglaren. För den andre sattes straffet ned till fyra år med hänsyn till att han var endast tjugo och ett halvt år vid brottet. 4.11 ”Mefedrondomen II” (NJA 2012 s. 000 [HD:s dom den 31 oktober 2012]) Målet avsåg smuggling av mefedron till Sverige och därefter hantering av mefedronet här. R hade smugglat in mefedron, sålt mefedron till L samt bjudit ut mefedron via e-post. Även L hade smugglat mefedron till Sverige. L hade också köpt mefedron av R, sålt mefedron i mindre poster till fem personer, däribland J, F och P, bjudit ut mefedron till försäljning via e-post samt till R förmedlat kontakt med en presumtiv köpare av mefedron.s. 46
124.I domen (p. 6) redovisar HD förarbetsuttalanden och praxis i fråga om gränsen mellan narkotikabrott av normalgraden och ringa brott på följande sätt. Av 2 § narkotikastrafflagen framgår att arten och mängden narkotika är av betydelse när det gäller bedömningen av om ett narkotikabrott ska anses som ringa. I förarbetena till 1993 års ändringar i bestämmelsen framhölls att ett narkotikabrott ska anses som ringa endast om det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som lindrigt och att arten och mängden narkotika därvid har särskild betydelse. Det ringa brottet bör, sades det, i huvudsak vara förbehållet gärningar som består i eget bruk eller innehav för eget bruk. I fråga om innehav för eget bruk av amfetamin uttalades t.ex. att den då enligt praxis gällande gränsen åtta gram borde sänkas något. (Prop. 1992/93:142 s. 16 f.) Högsta domstolen har därefter med hänvisning till nämnda förarbetsuttalanden bedömt ett innehav av åtta gram amfetamin som narkotikabrott av normalgraden (NJA 1997 s. 522; se även Högsta domstolens dom den 20 september 2012 i mål B 1607-11 p. 6). Redan i ett tidigare rättsfall, NJA 1986 s. 736, hade innehav av en påse med fem–tio gram amfetamin bedömts som narkotikabrott och inte som narkotikaförseelse (den tidigare benämningen på ringa brott). HD för också ett allmänt resonemang kring valet av påföljd för narkotikabrott av normalgraden. Detta går ut på att narkotikabrott av normalgraden i rättspraxis många gånger har ansetts vara ett brott av sådan art att det finns en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Samtidigt finns det enligt HD förutsättningar att för mindre allvarlig narkotikabrottslighet av normalgraden döma till en icke frihetsberövande påföljd om förutsättningarna i övrigt för en sådan påföljd är uppfyllda. Detta gäller enligt HD framför allt om brottet avser innehav för eget bruk. HD hänvisar här till NJA 2008 s. 653. Som en allmän utgångspunkt kan enligt HD gälla att villkorlig dom med dagsböter eller skyddstillsyn kan komma i fråga även vid straffvärden som motsvarar fängelse en månad. I detta avseende hänvisar HD till Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl., 2012, s. 343. Eftersom skyddstillsyn är en för den dömde generellt sett mer ingripande påföljd än villkorlig dom, och dessutom kan förenas med olika slags föreskrifter som kan ge påföljden ytterligare skärpa, finns det enligt HD ett något större utrymme att tillämpa skyddstillsyn. I detta sistnämnda avseende hänvisar HD till NJA 2000 s. 314 och NJA 2008 s. 359.s. 46
125.Härefter kommer HD in på möjligheten att förena villkorlig dom eller skyddstillsyn med samhällstjänst när det gäller narkotikabrott (och narkotikasmuggling). HD konstaterar, med hänvisning till påföljdsbestämningspropositionen (prop. 1989/90:7 s. 20) att det inte finns något hinder mot att ”döma till samhällstjänst” vid narkotikabrottslighet. I denna del anser HD att som en allmän utgångspunkt bör kunna gälla att villkorlig dom eller skyddstillsyn i förening med samhällstjänst, trots brottslighetens art, kan komma i fråga om det väsentligen gäller innehav av narkotika för eget bruk och straffvärdet inte är högre än att det motsvarar fängelse tre månader. Om det däremot gäller distribution av narkotika eller om straffvärdet är så högt att det motsvarar mer än fängelse tre månader bör brottets art dock i allmänhet få ett sådant genomslag att påföljden får bestämmas till fängelse. HD påpekar emellertid att det även i fall av detta slag kan finnas särskilda skäl som ger anledning att döma till skyddstillsyn.s. 47
126.Vid straffvärdebedömningen fäste HD vikt vid följande omständigheter.s. 47
127.• R, som själv inte missbrukade narkotika, hade i vinningssyfte smugg-s. 47
128.lat in, bjudit ut och sålt stora mängder mefedron med insikt om atts. 47
129.narkotikan skulle säljas vidare.s. 47
130.• Brottsligheten hade varit ägnad att leda till en omfattande spridnings. 47
131.av narkotika.s. 47
132.• Det var fråga om en relativt utvecklad handel med narkotika.s. 47
133.• R hade, i syfte att minska riskerna för sig själv, engagerat en annans. 47
134.person som mottagare av narkotikan och även utnyttjat denness. 47
135.bankkonto för insättning av betalning för narkotikan.s. 47
136.• Det saknades stöd för att brottsligheten hade utgjort ett led i någons. 47
137.organiserad narkotikahandel.s. 47
138.• Narkotikan hade förts in i Sverige (vilket var försvårande).s. 47
139.• Brottsligheten hade pågått under en inte obetydlig tidsperiod.s. 47
140.• Brottsligheten hade skett i vinningssyfte.s. 47
141.• Överlåtelsen hade skett till för gärningsmannen okända personer.s. 48
142.• Gärningarna hade utgjort led i en handel med narkotika som hades. 48
143.varit ägnad att leda till en omfattande spridning av narkotika, intes. 48
144.minst till ungdomar. De brott som J, F och P hade begått bestod i innehav av de mängder mefedron som L hade sålt till dem. Det rörde sig när det gällde J om brott vid 16 tillfällen om sammanlagt 73 gram mefedron, när det gällde F om brott vid åtta tillfällen om sammanlagt 67 gram mefedron och beträffande P om brott vid nio tillfällen om sammanlagt 38 gram mefedron. Varje gärning skulle dock ses som ett brott för sig.s. 48
145.HD slår i domen fast att innehav av fem gram eller mer ska bedömas som narkotikabrott av normalgraden. Vid straffvärdebedömningen ska utgångspunkten vara att innehav av upp till åtta gram mefedron motsvarar allmänna fängelseminimum fjorton dagar, innehav av tio gram motsvarar fängelse en månad och innehav av 15 gram motsvarar fängelse två månader.s. 48
146.Brottslighetens samlade straffvärde motsvarade för J fängelse två månader medan det för F:s och P:s del motsvarade fängelse tre månader.s. 48
147.R och L dömdes till långa fängelsestraff. För R:s del blev det, efter beaktandet att han var nitton år vid brotten, fängelse ett år åtta månader och för L:s del fängelse tre år. J, F och P dömdes alla till villkorlig dom med samhällstjänst. Antalet timmar samhällstjänst bestämdes, helt enligt gällande tumregel, till 75 för J och till 100 för F och P. 4.12 ”Femtiotablettersdomen” (NJA 2012 s. 000 [HD:s dom den 5 december 2012]) Målet gällde en person, D, som för i allt väsentligt eget bruk hade innehaft dels 50 tabletter ecstasy (och en obetydlig mängd amfetamin), dels vid två skilda tillfällen fem tabletter (dvs. sammanlagt tio). Av de 50 tabletterna hade han gett bort fem till kamrater. Huvudfrågan i målet var hur gränsen mellan brott av normalgraden och ringa brott ska dras.s. 48
148.HD påminner i domen återigen om att omständigheter vid sidan av sort och mängd narkotika ska beaktas vid bedömningen av straffvärdet av narkotikabrott. HD konstaterar emellertid samtidigt att betydelsen av andra omständigheter än sort och mängd inte är lika stor vid mindre allvarlig brottslighet som den är vid brott med högre straffvärden. Vid brottslighet som måste betraktas som ringa är det därför, bl.a. av effektivitetsskäl, försvarbart att straffvärdet bedöms huvudsakligen efter schabloner. Vid narkotikabrott ska schablonen bygga på sort och mängd narkotika. Detta innebär att gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden också kommer att dras, i vart fall i princip, efter vilken narkotika det har rört sig om och vilken mängden har varit.s. 48
149.När det gäller ecstasy blir HD:s slutsats att en hantering av 50 tabletter ecstasy, om tabletterna innehåller vardera en missbruksdos, i allmänhet ska bedömas som brott av normalgraden. Straffvärdet motsvarar då enligt HD fängelse fjorton dagar. De båda innehaven av vardera fem tabletter bedömdes i straffvärdehänseende motsvara 50 dagsböter.s. 49
150.Brottslighetens straffmätningsvärde bedömdes motsvara fängelse 21 dagar. HD ansåg att överlåtelsen av de fem ecstasytabletterna inte borde ses som beaktansvärt försvårande eftersom det rörde sig om en begränsad mängd och skedde till nära bekanta som också missbrukade. Med hänsyn till det låga straffvärdet och då det saknades särskild anledning att befara att D på nytt skulle göra sig skyldig till brott bestämdes påföljden till villkorlig dom med dagsböter.s. 49
151.I domen gör HD vissa uttalanden om hur det bötesstraff, som en villkorlig dom normalt ska förenas med, ska bestämmas. Med hänvisning bl.a. till rättsfallet NJA 2008 s. 653 ansåg HD att brottets art bör tillåtas påverka straffmätningen av bötesstraffet. Antalet dagsböter bestämdes till 140. 4.13 Några ytterligare avgöranden av Högsta domstolen Utöver de avgöranden som sålunda har redovisats finns det några som HD inte har refererat såsom vägledande. I och med att de inte har ansetts som vägledande bör utgångspunkten normalt vara att de inte ska åberopas i rättstillämpningen. Alldeles utan intresse är de dock möjligen inte. Hur som helst nämns de i det följande. HD:s dom den 20 juli 2012 i mål B 2100-11 Målet gällde en person som hade gjort sig skyldig till grov olovlig körning vid fyra tillfällen, rattfylleri vid två tillfällen och narkotikabrott som var ringa vid tre tillfällen. Dessutom hade hon olovligen innehaft 14,04 gram MDPV för eget bruk. HD kom fram till att straffvärdet av det sistnämnda brottet motsvarade fängelse två månader och straffvärdet av den samlade brottsligheten fängelse tre månader. Påföljden bestämdes till fängelse, främst på grund av en omfattande tidigare brottslighet och då det inte fanns förutsättningar för skyddstillsyn med kontraktsvård. HD:s dom den 29 augusti 2012 i mål B 5765 Målet gällde en person, A, som hade gjort sig skyldig till narkotikabrott bestående i att han hade innehaft sammanlagt ca 23 gram mefedron och sex tabletter MDMA. Av denna narkotika hade A haft 3,87 gram på sig när han greps i en lokal där det förekom en fest. Resten fanns i hans bostad. A missbrukade narkotika vid den aktuella tidpunkten. Han innehade narkotikan delvis i överlåtelsesyfte. Straffvärdet ansågs motsvara fängelse tre månader. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. Av betydelse för påföljdsvalet var att A efter gripandet på eget initiativ och med positivt resultat hade genomgått missbruksbehandling och samtalsbehandling hos en psykoterapeut. HD:s dom den 20 september 2012 i mål B 1607-11 Målet gällde två personer, N och P, som tillsammans och i samförstånd hade hanterat ett paket som innehöll 99,2 gram mefedron och därefter överlämnat det till en tredje person. Brottet utgjorde ”ett led i befattning med narkotika i överlåtelsesyfte”. Det ansågs vara fråga om brott av normalgraden. Straffvärdet bedömdes motsvara fängelse sju månader. Det blev också påföljden.s. 49