Närliggande

2.Kopplingen till mänskliga rättigheter och till den konstitutionella traditionen är en relativ nyhet på den svenska privaträttens område. Vi har just börjat vänja oss vid att Europakonventionen har en roll att spela i det ersättningsrättsliga sammanhanget. Det finns inga direkt tvingande skäl för den begränsningen, även om den låter sig framställas som naturlig.Här har en ny stig trampats upp och utanför den rör vi oss inte gärna. Möjligheter, tillfällen, har i och för sig inte saknats. Vad gäller till exempel äganderätten — som ju är den ”grundrättighet” som enklast låter sig kopplas till den förmögenhetsrättsliga materian — har HD i ett par avgöranden från senare tid (NJA 2008 s. 668 och NJA 2010 s. 227), när fråga varit om tolkningen av i försäkringsvillkor förekommande äganderättsbegrepp, tydligt tagit ställning för den i skandinavisk och svensk rättsvetenskap traditionella analysen. Texten i DCFR bygger emellertid bland annat just på ett konstitutionellt perspektiv på de civilrättsliga frågorna, efter tysk och italiensk förebild. Enligt vad som uttryckligen föreskrivs i DCFR I– 1:102(2) skall reglerna läsas i ljuset av ”any applicable instruments guaranteeing human rights and fundamental freedoms and any applicable constitutional laws”. Och i den mån DCFR får genomslag i svensk rätt bidrar det rimligen till den pågående konstitutionaliseringen av vår civilrätt. Avtalstolkningen kan i ett sådant perspektiv betraktas som en fråga om att visa respekt för grundläggande demokratiska värden. Texten skall inte manipuleras. Partsviljan skall respekteras, för den ger uttryck för rättssubjektens självbestämmanderätt på det förmögenhetsrättsliga området, för avtalsfriheten och äganderätten. Detta har vi med våra folkhemsjuridiska och ingenjörsmässiga utgångspunkter svårt att relatera till,medan det kan falla sig mer naturligt inom ramen för en juridik som bygger på andra historiska erfarenheter, såsom den tyska.s. 972