Stycket

1.I rättsfallen NJA 1991 C 153, NJA 1998 C 74 och NJA 1999 s. 777 har HD utgått från att det — i de fall då 3:9 1 st. KL saknar tillämpning därför att rättegången har inletts först efter konkursutbrottet — inte alltid finns skäl att tillägga ett taleavstående innebörden av ett avstående från den omstämda tillgången. Vilken praktisk skillnad som föreligger mellan pågående och nya rättegångar blir därmed beroende av vad som menas med "ett avstående från den omtvistade tillgången" eller att tillgången skall anses inte längre "tillhöra konkursboet". Ur lexikalisk aspekt ligger det nära till hands att tolka rättsfakta och/eller rättsföljden tillgångsavstående så att (1) ett taleavstående som faller in under 3:9 1 st. KL i och för sig, dvs. avser en process som inletts före konkursutbrottet, alltid utlöser effekten (total) äganderättsförlust, varför skillnaden mellan pågående och nya processer blir att konkursförvaltaren, i det senare fallet, måste dispositivt medge konkursgäldenärens processuella mått och steg medelst ett talemedgivande. Denna tolkning innebär att konkursboet kan avstå från talan/inträde utan att gå miste om den omtvistade tillgången och dess värde.s. 107