HD hade kunnat exemplifiera bättre (minoritetstalan enligt 29 kap. ABL och 13 kap. LEF; handelsbolagsmans actio pro socio enligt 2:15 HBL; konkursborgenärs återvinningstalan enligt 4:19 2 st. KL; dödsbodelägares tillgångstalan för dödsboet enligt 18 kap. ÄB (jfr NJA 2009 s. 143) samt konkursgäldenärens tillgångstalan för konkursboet enligt (i alla fall) 3:10 KL), eftersom i det exempel HD gav — utmätningstalan enligt 4:23 och 9:11 UB — talan inte förs med allsidig rättskraftsverkan mot utmätningsgäldenären. Uppkommer inte allsidig rättskraftsverkan är motargumenten mot tredjemansprocess — framför allt motpartens (och det allmännas) intresse — starkare än de är vid kommissionstalan i egentlig bemärkelse. Se Söderlund, Konkursrätten, § 1.5.4.11 (s. 91 not 168).
Hänvisas från p. 3 (s. 86)
3.Huvudregeln är att kommissionsprocess endast undantagsvis är tilllåtet (jfr NJA 1984 s. 215 av vilket framgår att talerätt om tredjemans rättsställning kan föreligga i ”utpräglade undantagssituationer”, när alldeles ”speciella omständigheter” är för handen). Ett undantag finns i 3:10 KL, där det stadgas som följer (min kurs.): "Avser förvaltare att ett förlikningsförbud angående en osäker eller tvistig tillgång bör antas, får gäldenären själv med skyldighet att lämna redovisning till konkursboet utföra tvisten om han ställer säkerhet för vad som bjuds genom förlikningen". Men antag att det vid konkursutbrottet pågår en tillgångstalan av eller mot konkursgäldenären, eller att en sådan talan inleds under konkursen och att konkursförvaltaren inte vill föra talan för konkursboet. Av 3:9 KL, som är direkt tillämplig endast på pågående rättegångar, framgår att, om konkursboet inte övertar konkursgäldenärens talan, den omtvistade tillgången ”skall … anses inte längre tillhöra konkursboet”.s. 86