Stycket

2.Av 23 kap. 4 §, andra stycket, brottsbalken följer att den som inte är att anse som gärningsman döms, om han eller hon har förmått annan till utförandet, för anstiftan och annars för medhjälp till det. I strikt mening är endast den som uppfyllt rekvisiten i ett straffbud gärningsman. Ordalydelsen ”att anse som gärningsman” i det nämnda lagrummet ger dock utrymme för en utvidgning av gärningsmannaansvaret till den som visserligen inte själv uppfyllt samtliga rekvisit i straffbudet, men som haft en så aktiv roll vid genomförandet av den brottsliga gärningen att det ändå är naturligt att betrakta honom eller henne som gärningsman. Vanligtvis måste personen ha deltagit i genomförandet av den brottsliga gärningen. I NJA 1982 s. 525 dömdes dock en person till ansvar för försök till grov varusmuggling av narkotika trots att han inte hade deltagit i smugglingsförsöket. Hans medverkan bestod i att han planerade smugglingsförsöket och att han gav en annan person instruktioner om att under en resa föra narkotikan till Sverige. Högsta domstolen ansåg att han hade en så aktiv och betydelsefull roll för genomförandet av smugglingsförsöket att han skulle anses som gärningsman. Den personen som genomförde smugglingsförsöket hade en underordnad roll och var beroende av de givna instruktionerna för sitt handlande. I NJA 2006 s. 535 togs frågan om gärningsmannaansvar upp på nytt i ett mål om grovt rån. I samband med en redogörelse för gärningsmannaansvaret uttalade Högsta domstolen i det rättsfallet att flera personer kan vara gärningsmän trots att inte alla, och kanske inte ens någon av dem, var för sig uppfyller samtliga rekvisit i straffbudet förutsatt att de tillsammans uppfylller dem (s.k. medgärningsmannaskap). Om genomförandet av den brottsliga gärningen innefattar en arbetsfördelning mellan gärningsmännen uttalade Högsta domstolen vidare att ansvar i medgärningsmannaskap kan drabba också den som mera perifert deltagit i genomförandet. Eftersom det var utrett att de två personer, som var föremål för prövning i målet, inte deltog i genomförandet av själva rånet och att deras roll i förhållande till de andra medverkande var oklar förklarade Högsta domstolen att de inte var att anse som gärningsmän.s. 775