Närliggande

4.I domskälen förklarade hovrätten till en början att åklagaren gjorde gällande att FS hade varit faktisk företrädare för bolagen och att han till följd därav hade ådragit sig ett ansvar för brott begångna inom ramen för bolagens verksamheter. Hovrätten redogjorde för begreppet faktisk företrädare och hänförde sig bl.a. till förarbetena till lagen om näringsförbud och NJA 1993 s. 740. Det rättsfallet tolkades på det sättet att principerna om företagaransvar var avgörande för frågan om var straffansvaret ligger. I den därpå följande prövningen om FS var att anse som faktisk företrädare lyfte hovrätten fram ett antal omständigheter. Till dessa hörde att FS innehade handlingar om bolagen i sin dator och i sin bostad, att flera bolag hade en gemensam kontorsorganisation och en delvis gemensam personal och att de formella företrädarna endast hade en begränsad kännedom om bolagens verksamheter m.m. Efter en noggrann genomgång av omständigheterna fann hovrätten vid en samlad bedömning att så var fallet. Hovrätten anförde vidare att FS därmed i princip bar ett ansvar för bolagens bokföringsskyldighet och redovisningsskyldighet för skatt och avgift. Vid prövningen om ett likgiltighetsuppsåt förelåg kom hovrätten fram till att FS inte hade vidtagit erforderliga kontrollåtgärder för att förvissa sig om att bolagen fullgjorde sina skyldigheter. Bristen på kontrollåtgärder är en förutsättning bland flera som måste vara uppfylld för att ett företagaransvar ska uppkomma. Sålunda återkom hovrätten till sin tolkning av NJA 1993 s. 740 och tillämpade till synes just principerna om företagaransvar. FS fälldes till ansvar. 2.3 Hovrätten för Västra Sverige, dom den 16 december 2010, mål B 1659-10 Åtalet gällde bl.a. grovt skattebrott i samband med en mycket omfattande handel med obeskattade cigaretter. Ett bolag, som var godkänt som upplagshavare, förflyttade cigaretter införda till Sverige från Lettland och Luxemburg i strid med villkoren för uppskov av punktskatt (jfr det i inledningen nämnda brottsupplägget). I och med denna förflyttning lämnade cigaretterna uppskovsförfarandet och därmed inträdde skattskyldigheten. I gärningsbeskrivningen, åtalspunkten 2, angavs att företrädarna för upplagshavarbolaget dels redovisade att någon handel med cigaretter inte hade förekommit vissa perioder trots att så var fallet, dels underlät att inge deklarationer för andra perioder. Det påstods vidare att fyra personer ingick bland företrädarna för upplagshavarbolaget och att de, tillsammans och i samförstånd, hade åsidosatt upplagshavarbolagets redovisningsskyldighet på angivet sätt. I andra hand yrkades det ansvar för anstiftan eller medhjälp.s. 769