I NJA 2007 s. 519 hade ett konkursbo använt en hyreslokal efter det att konkursgäldenärens avtal slutat att gälla. Frågan var om massaansvar motsvarande kostnaden för hyra förelåg (vilket det gjorde). I domen uttalades: ”Situationen ter sig därmed likartad den som förelåg i rättsfallet NJA 1993 s. 13. I det rättsfallet slog HD fast att den som använde en lokal utan avtalsstöd skulle utge ersättning motsvarande skälig hyra för nyttjandet. Utgången får antas närmast ha grundats på allmänna förmögenhetsrättsliga principer om obehörig vinst.” (Min kursivering.) Här talar alltså HD om obehörig vinst-principen i pluralisform.
Hänvisas från p. 1 (s. 372)
1.Hör principen om obehörig vinst till gällande rätt i Sverige? Svaret är självklart jakande. I ett flertal fall har Högsta domstolen under senare tid explicit behandlat obehörig vinst-principen som den behandlar andra allmänna rättsprinciper, en norm tillämplig under vissa särskilda omständigheter med distinkta om än kontingenta rättsföljder. Att svensk förmögenhetsrätts allmänna principer inkluderar en obehörig vinst-princip (eller möjligen flera) kan inte rimligen ifrågasättas.s. 372