Stycket

3.Den 30 september avdömer samma avdelning ett mål om mordbrand (B 2105-10, nu refererat som NJA 2011 s. 611). Den tilltalade hade åstadkommit brand i ett lastbilssläp och framkallat fara för att värden på flera miljoner kr skulle förstöras. Mannen var berusad och påverkad av läkemedel. Med tanke på de risker branden innebar för honom själv kunde han inte anses ha varit likgiltig till att en okontrollerad eld utbröt och uppsåt till mordbrand var därför enligt HD inte visat (p. 7–8). Därefter skriver avdelningen (p. 9): ”I NJA 1973 s. 590 tolkade Högsta domstolen bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket brottsbalken så att kravet på uppsåt, eller oaktsamhet, i viss mån skulle efterges vid självförvållat rus och liknande tillstånd. Högsta domstolen har i dom den 16 september 2011 i mål B 2130-11 prövat om denna tolkning ska upprätthållas. Domstolen fann därvid att övervägande skäl talar för att inte hålla fast vid den särskilda ordning som ligger bakom 1973 års avgörande och att uppsåtsbedömningen vid självförvållat rus i stället ska ske med tillämpning av vanliga regler. Högsta domstolen gör inte någon annan bedömning i detta mål. Det saknas då skäl för att hänskjuta målet eller viss fråga i detta till avgörande av Högsta domstolen i dess helhet (se 3 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken).” Simsalabim! Nu finns en ”HD-praxis” att hänvisa till, avdelningen följer ju bara den och inget plenum behövs. Mannen frikänns från mordbrand.s. 339