I denna artikel används begreppet tillförlitlighet för att beskriva om en förhörspersons utsaga är pålitlig eller ej. Med trovärdighet avses hur pålitlig förhörspersonen uppfattas. En förhörsperson kan anses trovärdig samtidigt som hans eller hennes utsaga anses otillförlitlig, och en förhörsperson som ger ett icke trovärdigt intryck kan avge en utsaga som anses tillförlitlig, se Vrij, A. (2008): Detecting lies and deceit: Pitfalls and opportunities, 2 uppl., John Wiley & Sons, Chichester. NJA 2007 s. 547 utgör ett på exempel HD:s användning av dessa begrepp; jfr Schelin, L. (2007) Bevisvärdering av utsagor i brottmål, Norstedts Juridik, Stockholm (utgiven som stencil 2006), s. 233 ff.
Hänvisas från p. 4 (s. 199)
4.Denna artikel inleds med en kort sammanfattning av faktorer som Högsta domstolen (HD) har rekommenderat underinstanserna att ta hänsyn till vid bedömningar av trovärdighet och tillförlitlighet, och vad psykologisk forskning visat rörande dessa faktorer. Därefter fokuserar vi på vad psykologisk forskning visat om presentationsformatets roll vid sådana bedömningar, innan vi övergår till att presentera den enkätstudie bland svenska rättspraktiker som ligger till grund för artikeln.s. 199