Beteckningarna självständig och oberoende kommer i det följande användas omväxlande utan avsedd betydelseskillnad. 1 1 Man kunde möjligen säga att det i avsaknad av avgöranden från de högsta dömande instanserna och då lagstiftningen tiger i en fråga, ”saknas” rättsregler. En sådan snäv syn på rättskällorna leder emellertid till märkliga resultat. En domstol som har att avgöra en konkret tvist, förväntas lösa denna i enlighet med gällande rätt. Innan det finns vägledande prejudikat från de högsta dömande instanserna, får avgöranden från underrätter vara gott nog för att få en uppfattning av innehållet i gällande rätt. Även domare i underrätt måste ju antas döma i enlighet med vad de uppfattar är gällande rätt på området. 12 Dalman Några problem rörande first demand-garantier SvJT 1985 s. 177–219, s. 181, Gorton Garantiregler och rembursregler JT 1993–94 s. 38–60, s. 40, dens. On demand-garanti i svensk rätt — ett rättsfall JT 2000–01 s. 526–536, s. 528 och Godsk Pedersen Bankgarantier, 2 upplagan Köpenhamn 2003, s. 37. 1 3 Avtalsbestämmelserna i UCP 600 och dess föregångare ger i stort uttryck för vad som är allmänt accepterat bruk i branschen. 1 4 Walin Borgen och tredjemanspant, 3 upplagan Stockholm 2002, s. 209–211. 15 Se bland andra Ussing Kaution, Köpenhamn 1928, s. 34–36 och Walin Borgen och tredjemanspant s. 114. Jfr Smith Garantioppgjør (Garantirett I), Oslo 1963, s. 96. 1 6 Se redan hos Ussing Kaution s. 34: ”Ialfald i alle de sædvanlige Tilfælde, hvor Kautionen ikke giver Kreditor en vederlagsfri Fordel, vilde det være urigtigt at stille Kautionisten gunstigere end andre Løftegivere.” Jfr om tolkningen av bankgarantier Smith Garantikrav og garantistvern (Garantirett III), 2 upplagan Oslo 1982, s. 88. 17 I DCFR (FE) lämnas ingen förklaring till att regeln i PEL/Pers. Sec. strukits. Ännu i IOE fanns regeln kvar. Det går heller inte att utläsa vilka källorna till regeln i DCFR II 8:103 (2) är. Förmodligen är det fråga om den typ av generalisering som anförs som skäl till förändringar i DCFR (FE) vol. 1 Intr. 44 s. 17. Det framstår enligt min mening som mindre troligt att överlappning med regler i PECL spelat roll (Intr. 46, s. 18) eller att det handlat om en självständig förbättring (Intr. 47, s. 18) i förhållandet till PEL/Pers. Sec, som vore de tänkbara alternativa förklaringarna till ändringen i denna del. 18 Kommentaren till PECL 5:103 verkar gå längre än förväntat när de situationer anges då regeln är tillämplig. Där sägs att regeln skall tillämpas mot envar som använder klausuler som utformats på förhand, exempelvis då villkoren utformats av en organisation som den som använder villkoren tillhör. Se allmänt om tillämpning av oklarhetsregeln och tolkning av standardavtal Bernitz Standardavtalsrätt, 7 upplagan Stockholm 2008, s. 88–91. 19 DCFR (FE) vol. 1 s. 565. 2 0 Se Principles s. 294, där det sägs att ”[a] judge could, in appropriate circumstances, interpret a clause which has not been individually negotiated in favour of the party who proposed it”. En snarlik formulering återfinns i DCFR (FE ) vol. 1 på s. 565. 21 Se PEL/Pers. Sec. s. 322 och snarlik formulering DCFR (FE) vol. 3 s. 2697. 2 2 Se PEL/Pers. Sec. s. 323 och DCFR (FE) vol. 3 s. 2697. 2 3 Rt 2012 s. 1267 punkten 58. Jfr det svenska avgörandet i NJA 1990 s. 24, där frågan bedömdes huruvida standardavtalet AB 72 för entreprenadarbeten skulle utgöra tolkningsbakgrund eller om avtalsbestämmelserna skulle tolkas efter ordalydelsen. 24 I garantin fanns även i punkt 3 (som inte återgivits här) en uppräkning i anslutning till reglerna i lov nr 46 av den 25 juni 1999 om finansavtaler og finansoppdrag (finansavtaleloven) av invändningar som inte fick anföras. Uppräkningen ger ett märkligt intryck och garantin skulle i sak ha blivit klarare om inte punkten funnits. Finansavtaleloven är nämligen i grunden konsumentskyddande och lagen innehåller inga begränsningar av intresse som hindrar kommersiella parter att avtala om annat. 2 5 Exemplen i DCFR (FE) vol. 1 s. 562 på sedvänja är olika storlekar på vinfat i Beaujolais och Bourgogne och avtal mot bakgrund av standarder använda av gemensamma branschorganisationer. Samma exempel anförs även i Principles s. 293. 26 Av skäl som inte framstår som uppenbara, återges punkterna i DCFR i annan ordning än i PECL som regeln i övrigt överensstämmer med. 27 Ett bareboatcerteparti är en form av hyra av skepp. Skeppets ägare och hyrestagaren, bareboatbefraktaren, ingår ett avtal om hyra för en angiven period av visst skepp utan besättning. Certepartiet löper ofta under flera år och bareboatbefraktaren betalar för användningen. Hyrestagaren tar över hela den nautiska rådigheten över skeppet och även den kommersiella kontrollen, vilket innebär att hyrestagaren svarar för exempelvis bemanning, turläggning och vad som skall fraktas. I de allra flesta avseenden har alltså bareboatbefraktaren rätt att agera som om skeppet ägdes av hyrestagaren. Detta gör att ett bareboatcerteparti i många stycken får likheter med leasingarrangemang. Till det sagda, se beskrivningen i kommentaren till danska sjölagen av Bredholt, Martens & Philip Søloven med kommentarer, 3 upplagan Köpenhamn 2001, s. 359. 2 8 The Baltic and International Maritime Council (BIMCO) bildades 1905 och är en oberoende intresseorganisation för bland annat skeppsägare, skeppsmäklare och speditörer. Organisationen har utfärdat en rad vitt spridda standardformulär för certepartier och sjötransport. 29 Se beskrivningen hos Ussing Kaution s. 36 om skillnaden mellan simpel kaution och selvskyldnerkaution. I danskt rättsliv används inte någon verklig motsvarighet till den i Sverige vanligt förekommande formuleringen ”såsom för egen skuld”. Istället brukar uttryck som ”prompte betaling” och betalning ”i rette tid” göra att åtagandet är en selvskyldnerkaution. Se Ussing a. a, s. 80–81. 3 0 U 2002.1415 H, Østre Landsrets domskäl, referatet s. 1425. 31 DCFR (FE) vol. 1 s. 556 och Principles s. 289. 3 2 Den enda förklaring som ges är ett exempel utan ytterligare kommentar i DCFR (FE) vol. 1 s. 562 och Principles s. 292. 33 Jfr Grönfors Tolkning av fraktavtal, Göteborg 1989, s. 62: ”Av det sagda blir en slutsats, att avtalstypen som styrmedel får en stark genomslagskraft. Ofta förhåller det sig säkert så, att utfallet av tolkningen är givet redan genom att avtalstypen fixerats och därmed börjat utöva sin styrande verkan.” 34 Se PEL/Pers. Sec. kommentar till 1:101 C 32 s. 95 och DCFR (FE) vol. 3 s. 2491. Jfr PEL/Pers. Sec. kommentar till 2:101 B 3 s. 196 och DCFR (FE) vol. 3 s. 2581. 3 5 Det är värt att notera att domstolen genomgående använder borgensterminologi: kautionist, hovedmand och hovedfordring. 36 Uttrycket som används i U 2008. 1415 H på s. 1419 i referatet är med ført hånd, vilket närmast motsvarar det svenska uttrycket med handen på pennan. Det danska uttrycket förefaller dock kunna användas även i situationer då man avser att beskriva att villkor eller slutsatser dikterats av annan än den som faktiskt utformat en handling. 37 Se för dansk rätt Godsk Pedersen Bankgarantier, 2 upplagan Köpenhamn 2003, s. 152 och för svensk rätts del Walin Borgen och tredjemanspant, 3 upplagan Stockholm 2002, s. 115 f. 3 8 Citerat efter Gorton On demand-garanti i svensk rätt — ett rättsfall JT 2000–01 s. 526–536, s. 531. 39 Citerat efter originaldomen Ö 1298-99 s. 2. 4 0 Jag delar alltså inte Gortons omdöme i JT 2000–01 s. 536, att den skiljaktiges tillvägagångssätt var en omväg. Tvärt om anser jag den argumentation som det skiljaktiga hovrättsrådet le Grand anför vara utmärkt träffande och även processuellt mer korrekt. 4 1 DCFR (FE) vol. 1 s. 565. 42 NJA 2002 s. 244, Högsta domstolens domskäl, referatet s. 251. 4 3 NJA 2002 s. 244, Högsta domstolens domskäl, referatet s. 251. 44 Jfr Håstad som i Något om on demand-garantier, Fs Gorton Lund 2007 s. 185– 200, på s. 189 skriver att uttalandena i skälen visar ”att den dömande avdelningen hyste viss skepsis mot hovrättens dom i denna del”. 45 En viss tvekan infinner sig alltid när jag skall välja mellan orden behörighet och befogenhet när det är fråga om en ställningsfullmakt. Den praktiska möjligheten att skilja behörighet från befogenhet torde vara utomordentligt liten, eftersom det behörighetsgrundande elementet är tredjemans befogade förväntning om vad en per son i en viss ställning får göra. Vad en person i en sådan ställning får göra är en följd av vad personer i sådan ställning faktiskt gör, varvid inskränkande instruktioner till mellanmannen är en viktig del i vilka beteenden som uppkommer på marknaden. Ganska snabbt kommer alltså behörighet och befogenhet att konvergera och slutligen, för de allra flesta praktiska fall, att sammanfalla. Se även NJA 2001 s. 191 I & II, till vilka Högsta domstolen också hänvisar i NJA 2002 s. 244. 4 6 PEL/Pers. Sec. s. 320. 47 Slutsatserna av det komparativa materialet om de nordiska rättssystemen förefaller bygga på alltför långtgående förenklingar just i denna fråga. I PEL/Pers. Sec. s. 321 påstås att Bergström ”thinks that a security — e.g. a bank security — is in fact a dependent security, and the rules on the latter are applied”. Det innehåll som återges på detta sätt är hämtat ur Garantien im Handelsverkehr, Frankfurt am Main 1972, s. 7–14, och på s. 12 står att läsa att ”[d]iese sogenannte Garantien — Bankgarantien und staatliche Garantien — sind also normalerweise nur Bürgschaften”. [Dessa så kallade garantier — bankgarantier och statliga garantier — är alltså normalt sett blott borgensåtaganden. (Min översättning.)] Ordet normalt, som framhävts här, har alltså fallit bort i analysen. Ett hårt pressat citat utgör därefter grunden för uttalandena i kommentaren att alla garantier enligt svensk och över huvud taget nordisk rätt skulle vara accessoriska! Hänvisningen till Bergström upprepas inte i DCFR (FE), men slutsatsen är densamma. 48 Den föreslagna terminologin ansluter till den i Internationella handelskammarens modellavtal URDG 758, UCP 600 och ISP98. 4 9 Jfr uttalandet hos Arnold Die Bürgschaft auf erstes Anfordern im deutschen und englischen Recht, Tübingen 2008, s. 33: ”Man kann sie daher auch als inhaltlich kausale Verträge einordnen, weil sie den Grund ihrer Existenz, nämlich den Sicherungszweck, in sich tragen.” [Man kan därför inordna dessa även som innehållsligt kausala avtal, eftersom de bär grunden för sin existens, nämligen säkringssyftet, i sig själva. (Min översättning.)] 5 0 Tekniken betecknas i DCFR (FE) som en ”rather novel approach”. Det engelska ordet novel har såväl betydelsen nyskapande som udda, men det är säkert den positiva tanken som avsetts i kommentaren. 51 DCFR (FE) vol. 3, s. 2743 och i stort likalydande PEL/Pers. Sec. s. 371 som kommentar till 3:108 som innehöll samma regel. 5 2 Angående grunden för regressrätten, se Ingvarsson Borgensliknande säkerhetsrätter, Stockholm 2000, s. 57–79 med hänvisningar. De olika grunderna för regressrätten vid oberoende garantier i olika rättssystem beskrivs i DCFR (FE) vol. 3 s. 2745 f. och PEL/Pers.Secs. s. 374 f. 53 I flera rättssystem, exempelvis i tysk, österrikisk och italiensk rätt, konstrueras rätten till regress genom att anta att en rad uppdragsfullmakter slutits inom ramen för rättsfiguren mandat. Genom denna konstruktion förs uppdragsgivarens vilja vidare i varje led tills den slutligen möter garantigivarens vilja. Fiktionen i detta resonemang ligger i öppen dag. Se angående nämnda rättssystem DCFR (FE) vol. 3 s. 2745 och PEL/Pers. Sec. s. 374. 5 4 DCFR (FE) vol. 3 s. 2743 och PEL/Pers. Sec. s. 372. 55 Se från den omfattande diskussionen i tysk doktrin bland andra Mülbert Mißbrauch von Bankgarantien und einstweiliger Rechtsschutz, Tübingen 1985, Schröder Regress und Rückabwicklung bei der Bankgarantie auf erstes Anfordern München 2003 och Arnold Die Bürgschaft auf erstes Anfordern im deutschen und englischen Recht, Tübingen 2008. 5 6 DCFR (FE) vol. 1 s. 47.
Hänvisas från p. 4 (s. 1036)
Beteckningarna självständig och oberoende kommer i det följande användas omväxlande utan avsedd betydelseskillnad. 1 1 Man kunde möjligen säga att det i avsaknad av avgöranden från de högsta dömande instanserna och då lagstiftningen tiger i en fråga, ”saknas” rättsregler. En sådan snäv syn på rättskällorna leder emellertid till märkliga resultat. En domstol som har att avgöra en konkret tvist, förväntas lösa denna i enlighet med gällande rätt. Innan det finns vägledande prejudikat från de högsta dömande instanserna, får avgöranden från underrätter vara gott nog för att få en uppfattning av innehållet i gällande rätt. Även domare i underrätt måste ju antas döma i enlighet med vad de uppfattar är gällande rätt på området. 12 Dalman Några problem rörande first demand-garantier SvJT 1985 s. 177–219, s. 181, Gorton Garantiregler och rembursregler JT 1993–94 s. 38–60, s. 40, dens. On demand-garanti i svensk rätt — ett rättsfall JT 2000–01 s. 526–536, s. 528 och Godsk Pedersen Bankgarantier, 2 upplagan Köpenhamn 2003, s. 37. 1 3 Avtalsbestämmelserna i UCP 600 och dess föregångare ger i stort uttryck för vad som är allmänt accepterat bruk i branschen. 1 4 Walin Borgen och tredjemanspant, 3 upplagan Stockholm 2002, s. 209–211. 15 Se bland andra Ussing Kaution, Köpenhamn 1928, s. 34–36 och Walin Borgen och tredjemanspant s. 114. Jfr Smith Garantioppgjør (Garantirett I), Oslo 1963, s. 96. 1 6 Se redan hos Ussing Kaution s. 34: ”Ialfald i alle de sædvanlige Tilfælde, hvor Kautionen ikke giver Kreditor en vederlagsfri Fordel, vilde det være urigtigt at stille Kautionisten gunstigere end andre Løftegivere.” Jfr om tolkningen av bankgarantier Smith Garantikrav og garantistvern (Garantirett III), 2 upplagan Oslo 1982, s. 88. 17 I DCFR (FE) lämnas ingen förklaring till att regeln i PEL/Pers. Sec. strukits. Ännu i IOE fanns regeln kvar. Det går heller inte att utläsa vilka källorna till regeln i DCFR II 8:103 (2) är. Förmodligen är det fråga om den typ av generalisering som anförs som skäl till förändringar i DCFR (FE) vol. 1 Intr. 44 s. 17. Det framstår enligt min mening som mindre troligt att överlappning med regler i PECL spelat roll (Intr. 46, s. 18) eller att det handlat om en självständig förbättring (Intr. 47, s. 18) i förhållandet till PEL/Pers. Sec, som vore de tänkbara alternativa förklaringarna till ändringen i denna del. 18 Kommentaren till PECL 5:103 verkar gå längre än förväntat när de situationer anges då regeln är tillämplig. Där sägs att regeln skall tillämpas mot envar som använder klausuler som utformats på förhand, exempelvis då villkoren utformats av en organisation som den som använder villkoren tillhör. Se allmänt om tillämpning av oklarhetsregeln och tolkning av standardavtal Bernitz Standardavtalsrätt, 7 upplagan Stockholm 2008, s. 88–91. 19 DCFR (FE) vol. 1 s. 565. 2 0 Se Principles s. 294, där det sägs att ”[a] judge could, in appropriate circumstances, interpret a clause which has not been individually negotiated in favour of the party who proposed it”. En snarlik formulering återfinns i DCFR (FE ) vol. 1 på s. 565. 21 Se PEL/Pers. Sec. s. 322 och snarlik formulering DCFR (FE) vol. 3 s. 2697. 2 2 Se PEL/Pers. Sec. s. 323 och DCFR (FE) vol. 3 s. 2697. 2 3 Rt 2012 s. 1267 punkten 58. Jfr det svenska avgörandet i NJA 1990 s. 24, där frågan bedömdes huruvida standardavtalet AB 72 för entreprenadarbeten skulle utgöra tolkningsbakgrund eller om avtalsbestämmelserna skulle tolkas efter ordalydelsen. 24 I garantin fanns även i punkt 3 (som inte återgivits här) en uppräkning i anslutning till reglerna i lov nr 46 av den 25 juni 1999 om finansavtaler og finansoppdrag (finansavtaleloven) av invändningar som inte fick anföras. Uppräkningen ger ett märkligt intryck och garantin skulle i sak ha blivit klarare om inte punkten funnits. Finansavtaleloven är nämligen i grunden konsumentskyddande och lagen innehåller inga begränsningar av intresse som hindrar kommersiella parter att avtala om annat. 2 5 Exemplen i DCFR (FE) vol. 1 s. 562 på sedvänja är olika storlekar på vinfat i Beaujolais och Bourgogne och avtal mot bakgrund av standarder använda av gemensamma branschorganisationer. Samma exempel anförs även i Principles s. 293. 26 Av skäl som inte framstår som uppenbara, återges punkterna i DCFR i annan ordning än i PECL som regeln i övrigt överensstämmer med. 27 Ett bareboatcerteparti är en form av hyra av skepp. Skeppets ägare och hyrestagaren, bareboatbefraktaren, ingår ett avtal om hyra för en angiven period av visst skepp utan besättning. Certepartiet löper ofta under flera år och bareboatbefraktaren betalar för användningen. Hyrestagaren tar över hela den nautiska rådigheten över skeppet och även den kommersiella kontrollen, vilket innebär att hyrestagaren svarar för exempelvis bemanning, turläggning och vad som skall fraktas. I de allra flesta avseenden har alltså bareboatbefraktaren rätt att agera som om skeppet ägdes av hyrestagaren. Detta gör att ett bareboatcerteparti i många stycken får likheter med leasingarrangemang. Till det sagda, se beskrivningen i kommentaren till danska sjölagen av Bredholt, Martens & Philip Søloven med kommentarer, 3 upplagan Köpenhamn 2001, s. 359. 2 8 The Baltic and International Maritime Council (BIMCO) bildades 1905 och är en oberoende intresseorganisation för bland annat skeppsägare, skeppsmäklare och speditörer. Organisationen har utfärdat en rad vitt spridda standardformulär för certepartier och sjötransport. 29 Se beskrivningen hos Ussing Kaution s. 36 om skillnaden mellan simpel kaution och selvskyldnerkaution. I danskt rättsliv används inte någon verklig motsvarighet till den i Sverige vanligt förekommande formuleringen ”såsom för egen skuld”. Istället brukar uttryck som ”prompte betaling” och betalning ”i rette tid” göra att åtagandet är en selvskyldnerkaution. Se Ussing a. a, s. 80–81. 3 0 U 2002.1415 H, Østre Landsrets domskäl, referatet s. 1425. 31 DCFR (FE) vol. 1 s. 556 och Principles s. 289. 3 2 Den enda förklaring som ges är ett exempel utan ytterligare kommentar i DCFR (FE) vol. 1 s. 562 och Principles s. 292. 33 Jfr Grönfors Tolkning av fraktavtal, Göteborg 1989, s. 62: ”Av det sagda blir en slutsats, att avtalstypen som styrmedel får en stark genomslagskraft. Ofta förhåller det sig säkert så, att utfallet av tolkningen är givet redan genom att avtalstypen fixerats och därmed börjat utöva sin styrande verkan.” 34 Se PEL/Pers. Sec. kommentar till 1:101 C 32 s. 95 och DCFR (FE) vol. 3 s. 2491. Jfr PEL/Pers. Sec. kommentar till 2:101 B 3 s. 196 och DCFR (FE) vol. 3 s. 2581. 3 5 Det är värt att notera att domstolen genomgående använder borgensterminologi: kautionist, hovedmand och hovedfordring. 36 Uttrycket som används i U 2008. 1415 H på s. 1419 i referatet är med ført hånd, vilket närmast motsvarar det svenska uttrycket med handen på pennan. Det danska uttrycket förefaller dock kunna användas även i situationer då man avser att beskriva att villkor eller slutsatser dikterats av annan än den som faktiskt utformat en handling. 37 Se för dansk rätt Godsk Pedersen Bankgarantier, 2 upplagan Köpenhamn 2003, s. 152 och för svensk rätts del Walin Borgen och tredjemanspant, 3 upplagan Stockholm 2002, s. 115 f. 3 8 Citerat efter Gorton On demand-garanti i svensk rätt — ett rättsfall JT 2000–01 s. 526–536, s. 531. 39 Citerat efter originaldomen Ö 1298-99 s. 2. 4 0 Jag delar alltså inte Gortons omdöme i JT 2000–01 s. 536, att den skiljaktiges tillvägagångssätt var en omväg. Tvärt om anser jag den argumentation som det skiljaktiga hovrättsrådet le Grand anför vara utmärkt träffande och även processuellt mer korrekt. 4 1 DCFR (FE) vol. 1 s. 565. 42 NJA 2002 s. 244, Högsta domstolens domskäl, referatet s. 251. 4 3 NJA 2002 s. 244, Högsta domstolens domskäl, referatet s. 251. 44 Jfr Håstad som i Något om on demand-garantier, Fs Gorton Lund 2007 s. 185– 200, på s. 189 skriver att uttalandena i skälen visar ”att den dömande avdelningen hyste viss skepsis mot hovrättens dom i denna del”. 45 En viss tvekan infinner sig alltid när jag skall välja mellan orden behörighet och befogenhet när det är fråga om en ställningsfullmakt. Den praktiska möjligheten att skilja behörighet från befogenhet torde vara utomordentligt liten, eftersom det behörighetsgrundande elementet är tredjemans befogade förväntning om vad en per son i en viss ställning får göra. Vad en person i en sådan ställning får göra är en följd av vad personer i sådan ställning faktiskt gör, varvid inskränkande instruktioner till mellanmannen är en viktig del i vilka beteenden som uppkommer på marknaden. Ganska snabbt kommer alltså behörighet och befogenhet att konvergera och slutligen, för de allra flesta praktiska fall, att sammanfalla. Se även NJA 2001 s. 191 I & II, till vilka Högsta domstolen också hänvisar i NJA 2002 s. 244. 4 6 PEL/Pers. Sec. s. 320. 47 Slutsatserna av det komparativa materialet om de nordiska rättssystemen förefaller bygga på alltför långtgående förenklingar just i denna fråga. I PEL/Pers. Sec. s. 321 påstås att Bergström ”thinks that a security — e.g. a bank security — is in fact a dependent security, and the rules on the latter are applied”. Det innehåll som återges på detta sätt är hämtat ur Garantien im Handelsverkehr, Frankfurt am Main 1972, s. 7–14, och på s. 12 står att läsa att ”[d]iese sogenannte Garantien — Bankgarantien und staatliche Garantien — sind also normalerweise nur Bürgschaften”. [Dessa så kallade garantier — bankgarantier och statliga garantier — är alltså normalt sett blott borgensåtaganden. (Min översättning.)] Ordet normalt, som framhävts här, har alltså fallit bort i analysen. Ett hårt pressat citat utgör därefter grunden för uttalandena i kommentaren att alla garantier enligt svensk och över huvud taget nordisk rätt skulle vara accessoriska! Hänvisningen till Bergström upprepas inte i DCFR (FE), men slutsatsen är densamma. 48 Den föreslagna terminologin ansluter till den i Internationella handelskammarens modellavtal URDG 758, UCP 600 och ISP98. 4 9 Jfr uttalandet hos Arnold Die Bürgschaft auf erstes Anfordern im deutschen und englischen Recht, Tübingen 2008, s. 33: ”Man kann sie daher auch als inhaltlich kausale Verträge einordnen, weil sie den Grund ihrer Existenz, nämlich den Sicherungszweck, in sich tragen.” [Man kan därför inordna dessa även som innehållsligt kausala avtal, eftersom de bär grunden för sin existens, nämligen säkringssyftet, i sig själva. (Min översättning.)] 5 0 Tekniken betecknas i DCFR (FE) som en ”rather novel approach”. Det engelska ordet novel har såväl betydelsen nyskapande som udda, men det är säkert den positiva tanken som avsetts i kommentaren. 51 DCFR (FE) vol. 3, s. 2743 och i stort likalydande PEL/Pers. Sec. s. 371 som kommentar till 3:108 som innehöll samma regel. 5 2 Angående grunden för regressrätten, se Ingvarsson Borgensliknande säkerhetsrätter, Stockholm 2000, s. 57–79 med hänvisningar. De olika grunderna för regressrätten vid oberoende garantier i olika rättssystem beskrivs i DCFR (FE) vol. 3 s. 2745 f. och PEL/Pers.Secs. s. 374 f. 53 I flera rättssystem, exempelvis i tysk, österrikisk och italiensk rätt, konstrueras rätten till regress genom att anta att en rad uppdragsfullmakter slutits inom ramen för rättsfiguren mandat. Genom denna konstruktion förs uppdragsgivarens vilja vidare i varje led tills den slutligen möter garantigivarens vilja. Fiktionen i detta resonemang ligger i öppen dag. Se angående nämnda rättssystem DCFR (FE) vol. 3 s. 2745 och PEL/Pers. Sec. s. 374. 5 4 DCFR (FE) vol. 3 s. 2743 och PEL/Pers. Sec. s. 372. 55 Se från den omfattande diskussionen i tysk doktrin bland andra Mülbert Mißbrauch von Bankgarantien und einstweiliger Rechtsschutz, Tübingen 1985, Schröder Regress und Rückabwicklung bei der Bankgarantie auf erstes Anfordern München 2003 och Arnold Die Bürgschaft auf erstes Anfordern im deutschen und englischen Recht, Tübingen 2008. 5 6 DCFR (FE) vol. 1 s. 47.s. 1036