Se NJA 2009 s. 672 (Allbröd) och NJA 2010 s. 629 (BIGAB). NJA 2009 s. 672 har kommenterats av Ramberg i Uppsägningstid vid långvariga samarbetsavtal SvJT 2010 s. 94–98. Enligt min mening är det däremot väl mycket sagt att påstå att Högsta domstolen tillämpat reglerna i DCFR i de nämnda målen. DCFR nämns på samma fot som vissa standardavtal och lagrum som inte kan tillämpas direkt på rättsfrågan. Kanske vore det mest rättvisande att säga att Högsta domstolen låtit sig inspireras av lösningarna i DCFR.
Hänvisas från p. 2 (s. 1035)
1.De nordiska rättssystemen karaktäriseras av att lagarna på den centrala förmögenhetsrättens område har ganska liten betydelse när konkreta problem skall lösas. Även i grundläggande frågor kan reglerna ofta bara utläsas ur praxis och doktrin. Det är nog inte utan att en och annan jurist avundsjukt sneglat på de stora, nästan heltäckande kodifikationerna på kontinenten. Hur lätt hade det inte varit att avgöra just den rättsfråga jag har framför mig med en tysk Bürgerliches Gesetzbuch, en fransk Code Civil, en nederländsk Burgerlijk Wetboek eller en schweizisk Obligationenrecht! Som svar på en ännu näst intill outtalad önskan, har en arbetsgrupp lagt fram ett ambitiöst utkast till gemensamma europeiska principer för civilrätten. Draft Common Frame of Reference (DCFR), som utkastet kallas, innehåller regler för en stor del av den centrala civilrätten och liknar i många stycken de kontinentala kodifikationerna. Arbetet har pågått under mer än tio år i olika arbetsgrupper och slutresultatet har presenterats i sex omfattande volymer. Förstudier, som senare omarbetats något och flutit in i DCFR, har publicerats löpande vartefter de olika delarna blivit klara.s. 1034
2.Sedan reglerna i DCFR gjordes allmänt tillgängliga 2009, har de fått mycket uppmärksamhet. I grunden är DCFR ett akademiskt projekt, men kommissionen har i den grönbok som offentliggjordes 1 juli 2010 gjort klart att DCFR bara är första steget mot en ”europeisk avtalsrättsakt”. Åtskilliga artiklar har skrivits om reglernas tillkomsthistoria och reglernas allmänna uppbyggnad. Även i svensk rättspraxis har reglerna hunnit avsätta spår och Högsta domstolen har i ett par avgöranden hänvisat till regelsystemet i DCFR. Det finns alltså all anledning att ta projektet på allvar.s. 1035
3.Mycket har skrivits på ett allmänt plan om DCFR och dess föregångare, men mycket litet om de konkreta, föreslagna reglerna. Syftet med denna artikel är att visa vad det på ett par punkter mer konkret skulle innebära om reglerna skulle bli det avtalsrättsliga instrument kommissionen skisserat. En annan möjlighet är att parterna genom hänvisning gör reglerna tillämpliga på sitt avtal. För att illustrera effekterna har reglerna i DCFR om oberoende personsäkerheter valts ut. Den ledande tanken i artikeln har varit, att den verkliga prövostenen för att ett föreslaget regelsystem bör införas är om de föreslagna reglerna löser problem bättre än befintliga regler.s. 1035