Stycket

2.NJA 2010 s. 219 handlade om erkännande och verkställighet i Sverige, i enlighet med 53 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande, av en rysk skiljedom, varigenom ett svenskt bolag (ALPL) förpliktats att utge visst belopp till ett ryskt bolag (Lenmornii). ALPL invände att det inte fått kännedom om skiljeförfarandet innan verkställighet i Sverige sökts av Lenmornii. Av skiljedomen framgick att den ryska skiljedomstolen utgått från att ALPL hade fått påkallelseskriften genom att den sänts till dess gatuadress i Stockholm. ALPL hade visserligen redan innan skiljeförfarandet inleddes flyttat till en annan adress, men Lenmornii gjorde gällande att ALPL ändå skulle anses ha fått underrättelse om skiljeförfarandet, bl.a. på den grunden att ALPL inte informerat Lenmornii eller skiljedomstolen om adressändringen. HD hänvisade till 54 § 2 mom. i 1999 års lag, som stadgar att en utländsk skiljedom inte erkänns och verkställs i Sverige om den part mot vilken skiljedomen åberopas visar att den inte i vederbörlig ordning har underrättats om skiljeförfarandet eller av annan orsak inte varit i stånd att utföra sin talan. HD hänvisade också till att denna regel går tillbaka på 1958 års New York-konvention om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar och att lagen och konventionen bör tolkas mot bakgrund av den allmänna strävan att underlätta verkställighet. Enligt HD måste det emellertid ställas höga krav just beträffande en underrättelse som gäller själva påkallelseskriften, eftersom det från rättssäkerhetssynpunkt inte vore godtagbart att erkänna och verkställa en skiljedom mot en part som inte underrättats om skiljeförfarandet eller ens kunnat känna till att det pågår. Vad Lenmornii anfört om motpartens skyldighet att meddela sin nya adress saknar enligt HD bäring på den situationen att motparten inte har fått reda på att skiljeförfarandet inletts. Kan motparten väcka ”beaktansvärt tvivel” om att den nåtts av underrättelsen får det enligt HD normalt anses föreligga hinder mot erkännande och verkställighet av skiljedomen (med mindre motparten ändå har kunnat utföra sin talan). HD fastställde därför hovrättens beslut varigenom Lenmorniis ansökan om erkännande och verkställighet avslagits. — Av referatet framgår icke blott att ALPL underlåtit att meddela sin nya adress utan också att man även efter flyttningen tillsänt Lenmornii faxmeddelanden i vilka man angav den gamla adressen. Enligt hovrätten tydde utredningen på att ALPL medvetet underlåtit att informera Lenmornii om flyttningen, men varken hovrätten eller HD ansåg att detta skulle få avgörande betydelse i verkställighetsmålet. Utgången skulle säkerligen blivit en annan om skiljeavtalet uttryckligen stadgat att det för påkallelse räcker att underrättelse skickas till den i kontraktet angivna adressen, och förmodligen också om avtalet stipulerat en skyldighet att anmäla adressändringar eller om det kunde visas — och inte bara misstänkas — att ALPL medvetet vilsefört Lenmornii om sina adressförhållanden.s. 923