Stycket

5.I AD 2009 nr 76 avgjorde Arbetsdomstolen en tvist där en norsk pilotförening krävde ett norskt bolag (SAS Norge AS) på skadestånd för såväl kollektivavtalsbrott som brott mot tvåveckorsfristen för förhandlingar enligt medbestämmandelagens 16 §. Trots att båda parterna således var norska och i Norge hemmahörande rättssubjekt innehöll den mellan parterna gällande förhandlingsordningen en klausul enligt vilken tvister om tolkning av och om brott mot kollektivavtal ”följer svensk jurisdiktion och avgörs slutligen av Arbetsdomstolen i Sverige” (se avsnitt 8 och 9 ovan). Svaranden gjorde ingen jurisdiktionsinvändning och domsrättsfrågan diskuterades inte i domen. — Enligt artikel 2 i den mellan Sverige och Norge då gällande ursprungliga Luganokonventionen från 1988 skulle talan i princip ha väckts i svarandens hemvistland (dvs. Norge), men denna huvudregel får man avvika ifrån bl.a. genom en enligt samma konventions artikel 17 gällande prorogation. Man kan visserligen diskutera huruvida den aktuella klausulens ordalydelse även omfattade tvister om brott mot medbestämmandelagens förhandlingsfrister, men detta var inte avgörande för den svenska domsrätten, eftersom svaranden utan protester gått in i svaromål inför Arbetsdomstolen och därmed gett denna domsrätt genom tyst prorogation enligt Luganokonventionens artikel 18. Skulle tvisten anses helt sakna internationell karaktär och avse ett rent internt norskt förhållande vore Luganokonventionen inte tillämplig och den svenska domsrätten skulle avgöras av nationella svenska domsrättsregler, vilka i princip också godtar såväl uttrycklig som tyst prorogation men måhända ändå kräver viss Sverigeanknytning (se rättegångsbalkens 10 kap. 16 och 18 §§ samt Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 7 uppl., Stockholm 2008, s. 128– 129 och 135).s. 912