Rättsfall
AD 2009 nr 76
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
AD 2009 nr 76
BibTeX
@misc{ad-2009-76,
author = {{Arbetsdomstolen}},
title = {{AD 2009 nr 76}},
year = {2009},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 2 artiklar · 4 stycken/fotnoter
EG/EU-domstolens och svensk rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2009–20103 hänvisningar
- I AD 2009 nr 76 tillämpade Arbetsdomstolen svensk kollektiv arbetsrätt (bl.a. reglerna om skadestånd i 54 och 55 §§ medbestämmandelagen) på en tvist mellan ett norskt bolag och en norsk fackförening om brott mot kollektivavtal. Parterna var under själva processen eniga om att svensk lag var tillämplig och lagvalsfrågan blev inte föremål för närmare prövning. I domen citeras dessutom en mellan parterna överenskommen klausul enligt vilken tvister om tolkning av och om brott mot kollektivavtal ”följer svensk jurisdiktion och avgörs slutligen av Arbetsdomstolen i Sverige”. — Parternas enighet under processens gång om tillämpning av svensk rätt gjorde det i princip onödigt att tolka den citerade klausulen, där formuleringen ”följer svensk jurisdiktion” kan tänkas ha varit avsedd som en lagvalsklausul.
- Frågan om tolkningen av Bryssel I-förordningens artikel 1(2)(b), varigenom från förordningens tillämpningsområde undantas ”konkurs, ackord och liknande förfaranden”, aktualiserades inför EGdomstolen i målen German Graphics v. van der Schee (mål C-292/08), avgjort den 10 september 2009, och SCT v. Alpenblume (mål C-111/08), avgjort den 2 juli 2009. Frågan uppstod visserligen i samband med erkännande av i annan medlemsstat meddelade avgöranden, men svaren torde ha samma betydelse för tillämpningen av förordningens domsrättsregler (se vidare om dessa domar i avsnitt 11 och 16 nedan).
- I AD 2009 nr 76 avgjorde Arbetsdomstolen en tvist där en norsk pilotförening krävde ett norskt bolag (SAS Norge AS) på skadestånd för såväl kollektivavtalsbrott som brott mot tvåveckorsfristen för förhandlingar enligt medbestämmandelagens 16 §. Trots att båda parterna således var norska och i Norge hemmahörande rättssubjekt innehöll den mellan parterna gällande förhandlingsordningen en klausul enligt vilken tvister om tolkning av och om brott mot kollektivavtal ”följer svensk jurisdiktion och avgörs slutligen av Arbetsdomstolen i Sverige” (se avsnitt 8 och 9 ovan). Svaranden gjorde ingen jurisdiktionsinvändning och domsrättsfrågan diskuterades inte i domen. — Enligt artikel 2 i den mellan Sverige och Norge då gällande ursprungliga Luganokonventionen från 1988 skulle talan i princip ha väckts i svarandens hemvistland (dvs. Norge), men denna huvudregel får man avvika ifrån bl.a. genom en enligt samma konventions artikel 17 gällande prorogation. Man kan visserligen diskutera huruvida den aktuella klausulens ordalydelse även omfattade tvister om brott mot medbestämmandelagens förhandlingsfrister, men detta var inte avgörande för den svenska domsrätten, eftersom svaranden utan protester gått in i svaromål inför Arbetsdomstolen och därmed gett denna domsrätt genom tyst prorogation enligt Luganokonventionens artikel 18. Skulle tvisten anses helt sakna internationell karaktär och avse ett rent internt norskt förhållande vore Luganokonventionen inte tillämplig och den svenska domsrätten skulle avgöras av nationella svenska domsrättsregler, vilka i princip också godtar såväl uttrycklig som tyst prorogation men måhända ändå kräver viss Sverigeanknytning (se rättegångsbalkens 10 kap. 16 och 18 §§ samt Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 7 uppl., Stockholm 2008, s. 128– 129 och 135).