Nerep & Samuelsson, a.a. s. 176. 1 6 A. st. 17 A.a. s. 178. 18 Se Stattin, a.a. s. 101 ff. 19 Arvidsson, Aktieägaravtal s. 279. 20 Rättsfallet har behandlats av Johansson, S, i Rättsfall att minnas, 1997, s. 201 ff. 2 1 Se bl.a. prop. 2004/05:85 s. 437. 22 A. prop. s. 438. 23 A. prop. s. 439. 24 A. prop. s. 815. 2 5 A. prop. s. 471. 26 A. prop. s. 826, se även Lagrådets uttalande i a. prop. s. 1428 samt prop. 2006/07:70 s. 46 och Munck, J, i Skog [red.], Tvångsinlösen av minoritetsaktier — kommer den nya aktiebolagslagen att lösa problemen?, s. 97 f. 27 Se även, beträffande förhandstillträde, prop. 2004/05:85 s. 821 och Lagrådets yttrande på s. 1427 f. i samma prop. 2 8 Skiljenämnden bestod av justitierådet Leif Thorsson samt advokaterna Jan Lombach och Björn Tude. 29 Prop. 2004/05:85 s. 809. 30 Stockholms tingsrätts mellandom den 22 augusti 2008 i mål T 14684-07. 31 Svea hovrätts dom den 18 november 2009 i mål T 7325-08. 32 Se fotnot 4. 3 3 Högsta domstolen hänvisade här till Andersson, S, Johansson, S och Skog, R, Aktiebolagslagen — En kommentar, 22:3, Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 19 f. och s. 116 f., Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 52 ff samt Nerep, Aktiebolagsrättliga verkningar av aktieägaravtal. 34 Prop. 2004/05:85: s. 251. 35 Se Andersson, Johansson & Skog, a. st. Se även Sjöberg, G, Tvångsinlösen, 2007, s. 302. 36 Se dock bl.a. Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 19 f. och s. 116 f. samt Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 52 ff. 3 7 Se t.ex. prop. 2004/05:85 s. 251, Kansmark & Roos, a.a. s. 31, Nerep & Samuelsson, a.a. s. 176 m och Sjöman, Hembud, förköp och samtycke, s. 55. 38 Bedömningen ligger i linje med den ståndpunkt som framförts av Nerep i NTS 2011 s. 107 f. Nerep uttalar där: ”Det enkla svaret på frågan är att aktiebolagsrätten omfattar allt som är stadgat i aktiebolagslagen och övriga allmänna aktiebolagsrättsliga principer”. En annan uppfattning har uttryckts av Arvidsson i Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 52 ff: ”Enligt min uppfattning är aktiebolagsrätten knuten till verkningar inom ramen för bolagets inre rättsförhållanden.” 39 Prop. 2004/05:85 s. 251. Uttalandet gjordes med anledning av Lagrådets förslag i lagstiftningsärendet att ta in en bestämmelse om att överlåtelsebegränsningar saknar verkan mot bolaget. 40 Här bör för ordningens skull noteras att Högsta domstolens bedömning att det som regleras i ABL får anses vara av aktiebolagsrättslig natur inte nödvändigtvis innebär att det som regleras utanför ABL inte också skulle kunna vara av aktiebolagsrättslig natur. Från domen kan man således knappast dra slutsatsen att separationsprincipen aldrig kan göra sig gällande utanför ABL:s område. Jfr fotnot 38. 4 1 Lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. 42 Se prop. 2004/05:85 s. 1397. 43 Se p. 8 i Högsta domstolens dom. 4 4 Se t.ex. Andersson, Johansson & Skog a. st. där det uttalas att den som bryter mot ett avtal om att inte påkalla inlösen kan bli skadeståndsskyldig. 45 Jfr Lagrådets yttrande i prop. 2004/05:85 s. 1397. 46 Se beträffande aktieägaravtal i strid med ABL, Arvidsson, Aktieägaravtal s. 235 ff. med vidare hänvisningar. Jfr NJA 1997 s. 93. 47 En särställning härvidlag intas av de bestämmelser i ABL som innehåller en uttrycklig ogiltighetssanktion. T.ex. är ett avtal i strid med låneförbudet ogiltigt enligt en särskild bestämmelse om saken i 21 kap. 11 § ABL. En motsvarande bestämmelse beträffande olovliga värdeöverföringar finns i 17 kap. 6 § ABL. Tidigare fanns en uttrycklig ogiltighetssanktion knuten också till bestämmelserna om s.k. uppskjuten apport (2 kap. 29 § ABL). Denna sanktion togs bort i samband med tillkomsten av 2005 års ABL (se prop. 2004/05:85 s. 246) men det har ifrågasatts om inte avtal i strid med dessa regler likväl under vissa förutsättningar saknar verkan (se prop. 2005/06:25 s. 205 ff.). 4 8 I sin doktorsavhandling argumenterar Niklas Arvidsson för att regler som i aktiebolagsrättsligt hänseende är absolut obligatoriska (dvs. sådana som inte ens med samtliga aktieägares samtycke kan åsidosättas) också ska vara tvingande i avtalsrättsligt hänseende. Sådana regler ska alltså inte, ens med verkningar mellan parterna, kunna avtalas bort. Se Arvidsson, N, Aktieägaravtalet, s. 283. Möjligen tyder Högsta domstolens avgörande på att möjligheterna att avtala bort ABL:s bestämmelser är mer begränsad än så. 4 9 Se främst prop. 1983/84:184 s. 8 f. 50 Här bör dock nämnas att frågan inte togs upp uttryckligen, vare sig av domstolarna eller av parterna. 51 Här kan noteras att EU:s Takeoverdirektiv (2004//25/EG) ålägger medlemsstaterna att i viss utsträckning ha regler om inlösen (artikel 15). Jfr prop. 2005/06:140 s. 88 ff. 52 Se Lindskog, SvJT 2011 s. 279 f. (fotnot 59). 5 3 Se dock fotnot 38 ovan. 54 Jfr Arvidsson, N, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 56 f. och Lindskog SvJT 2011 s. 279 f. 55 Prop. 2004/05:85 s. 815. Jfr Lagrådets resonemang på s. 1424 i samma proposition. 5 6 Den ordning som sålunda får anses gälla ligger väl i linje med den diskussion som Gustaf Sjöberg för de lege ferenda i sin avhandling om tvångsinlösen (Sjöberg, a.a. s. 463 ff.). Sjöberg argumenterar här för att förutsättningarna för inlösen ska förändras på det sättet att endast den som i aktieboken är registrerad som ägare till mer än 90 procent av aktierna i målbolaget intar lösenställning. På så sätt skulle, enligt Sjöberg, en del av de tillämpningsproblem som är förenade med nuvarande rekvisit (”innehar”) kunna undvikas. Motivet skulle alltså vara att göra bestämmelserna mer lättillämpade och att begränsa den prövning som skiljenämnden har att göra. 57 Jfr Lagrådets uttalanden i prop. 2004/05:85: s. 1397.
Hänvisas från p. 6 (s. 859)
Nerep & Samuelsson, a.a. s. 176. 1 6 A. st. 17 A.a. s. 178. 18 Se Stattin, a.a. s. 101 ff. 19 Arvidsson, Aktieägaravtal s. 279. 20 Rättsfallet har behandlats av Johansson, S, i Rättsfall att minnas, 1997, s. 201 ff. 2 1 Se bl.a. prop. 2004/05:85 s. 437. 22 A. prop. s. 438. 23 A. prop. s. 439. 24 A. prop. s. 815. 2 5 A. prop. s. 471. 26 A. prop. s. 826, se även Lagrådets uttalande i a. prop. s. 1428 samt prop. 2006/07:70 s. 46 och Munck, J, i Skog [red.], Tvångsinlösen av minoritetsaktier — kommer den nya aktiebolagslagen att lösa problemen?, s. 97 f. 27 Se även, beträffande förhandstillträde, prop. 2004/05:85 s. 821 och Lagrådets yttrande på s. 1427 f. i samma prop. 2 8 Skiljenämnden bestod av justitierådet Leif Thorsson samt advokaterna Jan Lombach och Björn Tude. 29 Prop. 2004/05:85 s. 809. 30 Stockholms tingsrätts mellandom den 22 augusti 2008 i mål T 14684-07. 31 Svea hovrätts dom den 18 november 2009 i mål T 7325-08. 32 Se fotnot 4. 3 3 Högsta domstolen hänvisade här till Andersson, S, Johansson, S och Skog, R, Aktiebolagslagen — En kommentar, 22:3, Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 19 f. och s. 116 f., Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 52 ff samt Nerep, Aktiebolagsrättliga verkningar av aktieägaravtal. 34 Prop. 2004/05:85: s. 251. 35 Se Andersson, Johansson & Skog, a. st. Se även Sjöberg, G, Tvångsinlösen, 2007, s. 302. 36 Se dock bl.a. Arvidsson, Aktieägaravtal, s. 19 f. och s. 116 f. samt Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 52 ff. 3 7 Se t.ex. prop. 2004/05:85 s. 251, Kansmark & Roos, a.a. s. 31, Nerep & Samuelsson, a.a. s. 176 m och Sjöman, Hembud, förköp och samtycke, s. 55. 38 Bedömningen ligger i linje med den ståndpunkt som framförts av Nerep i NTS 2011 s. 107 f. Nerep uttalar där: ”Det enkla svaret på frågan är att aktiebolagsrätten omfattar allt som är stadgat i aktiebolagslagen och övriga allmänna aktiebolagsrättsliga principer”. En annan uppfattning har uttryckts av Arvidsson i Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 52 ff: ”Enligt min uppfattning är aktiebolagsrätten knuten till verkningar inom ramen för bolagets inre rättsförhållanden.” 39 Prop. 2004/05:85 s. 251. Uttalandet gjordes med anledning av Lagrådets förslag i lagstiftningsärendet att ta in en bestämmelse om att överlåtelsebegränsningar saknar verkan mot bolaget. 40 Här bör för ordningens skull noteras att Högsta domstolens bedömning att det som regleras i ABL får anses vara av aktiebolagsrättslig natur inte nödvändigtvis innebär att det som regleras utanför ABL inte också skulle kunna vara av aktiebolagsrättslig natur. Från domen kan man således knappast dra slutsatsen att separationsprincipen aldrig kan göra sig gällande utanför ABL:s område. Jfr fotnot 38. 4 1 Lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. 42 Se prop. 2004/05:85 s. 1397. 43 Se p. 8 i Högsta domstolens dom. 4 4 Se t.ex. Andersson, Johansson & Skog a. st. där det uttalas att den som bryter mot ett avtal om att inte påkalla inlösen kan bli skadeståndsskyldig. 45 Jfr Lagrådets yttrande i prop. 2004/05:85 s. 1397. 46 Se beträffande aktieägaravtal i strid med ABL, Arvidsson, Aktieägaravtal s. 235 ff. med vidare hänvisningar. Jfr NJA 1997 s. 93. 47 En särställning härvidlag intas av de bestämmelser i ABL som innehåller en uttrycklig ogiltighetssanktion. T.ex. är ett avtal i strid med låneförbudet ogiltigt enligt en särskild bestämmelse om saken i 21 kap. 11 § ABL. En motsvarande bestämmelse beträffande olovliga värdeöverföringar finns i 17 kap. 6 § ABL. Tidigare fanns en uttrycklig ogiltighetssanktion knuten också till bestämmelserna om s.k. uppskjuten apport (2 kap. 29 § ABL). Denna sanktion togs bort i samband med tillkomsten av 2005 års ABL (se prop. 2004/05:85 s. 246) men det har ifrågasatts om inte avtal i strid med dessa regler likväl under vissa förutsättningar saknar verkan (se prop. 2005/06:25 s. 205 ff.). 4 8 I sin doktorsavhandling argumenterar Niklas Arvidsson för att regler som i aktiebolagsrättsligt hänseende är absolut obligatoriska (dvs. sådana som inte ens med samtliga aktieägares samtycke kan åsidosättas) också ska vara tvingande i avtalsrättsligt hänseende. Sådana regler ska alltså inte, ens med verkningar mellan parterna, kunna avtalas bort. Se Arvidsson, N, Aktieägaravtalet, s. 283. Möjligen tyder Högsta domstolens avgörande på att möjligheterna att avtala bort ABL:s bestämmelser är mer begränsad än så. 4 9 Se främst prop. 1983/84:184 s. 8 f. 50 Här bör dock nämnas att frågan inte togs upp uttryckligen, vare sig av domstolarna eller av parterna. 51 Här kan noteras att EU:s Takeoverdirektiv (2004//25/EG) ålägger medlemsstaterna att i viss utsträckning ha regler om inlösen (artikel 15). Jfr prop. 2005/06:140 s. 88 ff. 52 Se Lindskog, SvJT 2011 s. 279 f. (fotnot 59). 5 3 Se dock fotnot 38 ovan. 54 Jfr Arvidsson, N, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, s. 56 f. och Lindskog SvJT 2011 s. 279 f. 55 Prop. 2004/05:85 s. 815. Jfr Lagrådets resonemang på s. 1424 i samma proposition. 5 6 Den ordning som sålunda får anses gälla ligger väl i linje med den diskussion som Gustaf Sjöberg för de lege ferenda i sin avhandling om tvångsinlösen (Sjöberg, a.a. s. 463 ff.). Sjöberg argumenterar här för att förutsättningarna för inlösen ska förändras på det sättet att endast den som i aktieboken är registrerad som ägare till mer än 90 procent av aktierna i målbolaget intar lösenställning. På så sätt skulle, enligt Sjöberg, en del av de tillämpningsproblem som är förenade med nuvarande rekvisit (”innehar”) kunna undvikas. Motivet skulle alltså vara att göra bestämmelserna mer lättillämpade och att begränsa den prövning som skiljenämnden har att göra. 57 Jfr Lagrådets uttalanden i prop. 2004/05:85: s. 1397.s. 859