Se Kansmark & Roos, a.a. s. 31 och Lindskog i SvJT 2011 s. 278, jfr såvitt gäller ekonomiska föreningar NJA 1987 s. 394.
Hänvisas från p. 4 (s. 858)
4.Oavsett om en bestämmelse är dispositiv eller inte i ovan angivna bemärkelser är det, inom vissa gränser, möjligt för aktieägare att sinsemellan i ett aktieägaravtal reglera en fråga på annat sätt än vad som följer av lagen. I vilken utsträckning sådana avtal är bindande och vilka rättsverkningar de har är delvis omstritt. Utrymmet för den typen av överenskommelser är i alla fall större än vad utrymmet för en reglering i bolagsordningen är. Utgångspunkten är att parterna, här som på andra områden, har avtalsfrihet att reglera sina inbördes förhållanden på det sätt som de finner lämpligt. Förutom de allmänna begränsningar som följer av exempelvis avtalslagens bestämmelser och principer anses emellertid även aktiebolagsrätten innefatta vissa begränsningar. Som exempel kan nämnas att det inte anses möjligt för aktieägarna att med bindande verkan avtala om att bolagsorganen i framtiden ska rösta på visst sätt. 2.2 Separationsprincipen Även om friheten att reglera inbördes förhållanden i ett aktieägaravtal alltså är förhållandevis stor är verkningarna av sådana avtal inte oinskränkt. En utbredd uppfattning är att aktieägaravtal enligt svensk rätt är bindande parterna emellan men att de saknar bolagsrättslig verkan. Detta följer av den s.k. separationsprincipen. I många utländska rättsordningar är rättsläget ett annat. Även i svensk doktrin har ståndpunkten förts fram att det i vissa fall kan vara motiverat att tillerkänna ett aktieägaravtal bolagsrättslig genomslagskraft.s. 858