Stycket

2.För det första blir det intressant att se — och det kommer uppenbarligen att få mycket stor betydelse — hur man hanterar de fall som kan betecknas som mer eller mindre kontextlösa. Här tänker jag närmast på s.k. kurirfall där det inte finns mycket annat än mängd och art att gå på därför att den tilltalade tiger eller dennes berättelse är sådan att den kan lämnas utan avseende, men brott är styrkt. Det skulle kunna hävdas att det i dessa fall inte föreligger, eller i vart fall inte är visat att det föreligger, någon sådan kontext (delaktighet i organiserad narkotikahandel etc.) och som motiverar tillämpning av den övre delen av straffskalan. Det skulle emellertid också kunna hävdas att mängden i många fall — eventuellt i kombination med vissa ytterligare omständigheter — indikerar att fråga är just om ett sådant fall där det enligt motiven och Högsta domstolens avgörande kan finnas skäl att tillämpa den övre delen av straffskalan. Frågan kan med andra ord sägas gälla hur mycket man behöver veta om kontexten för att tillämpa vad man skulle kunna kalla det strängare synsättet. Jag har naturligtvis inga säkra svar i detta avseende, men i fall som gäller smuggling av stora mängder narkotika torde åtminstone emellanåt kunna sägas att det jag här har kallat kontexten (dvs. kopplingen till den organiserade handeln med droger osv.) bör kunna anses styrkt utan särskild bevisning härom. (Jfr här NJA 1991 s. 255 angående kurirernas roll narkotikahandeln.)s. 666