Stycket

16.Den jämförelse som Högsta domstolen gör illustrerar alltså sammantaget att tabellerna inte på ett rimligt sätt återspeglar ”de generella farlighetsbedömningar som Högsta domstolen har gjort av olika preparat” och den tydliggör också att det, när missbruksdoser anges i ungefärliga mängder, blir mycket stora skillnader beroende på om man räknar högt eller räknar lågt (skillnaderna tilltar ju högre upp i tabellen man kommer). Som redan framhållits finns det med anledning av Högsta domstolens avgörande skäl att se över tabellerna och, till dess detta är gjort, använda dem med de av Högsta domstolen påtalade skevheterna i minnet. Allmänt kan också sägas att jämförelsen illustrerar vikten av att domstolarna tar sin uppgift att göra straffvärdebedömningar på allvar; sådana extrema olikheter i bedömning som uppstått när det gäller mefedron hade knappast kunna uppstå om inte straffmätningen avseende narkotikabrott varit så mekanisk (jfr NJA 2003 s. 361).s. 665