Stycket

2.Förekomsten av tabeller kan i grunden återföras på ett fullt legitimt intresse av enhetlig rättstillämpning. Med utgångspunkt i att art och mängd är faktorer av stor betydelse för straffvärdebedömningen och därmed också för den övriga påföljdsbestämningen (och så kommer det att vara också fortsättningsvis) är det närmast en förutsättning för enhetlig rättstillämpning att det finns information om vilken betydelse dessa faktorer brukar tillmätas. Och tabellerna tillhandahåller just sådan information. I grunden är det sålunda alldeles klart att tabellerna fyller en funktion. Detta kommer också till uttryck i Högsta domstolens avgörande: ”22. Att arten och mängden av den narkotika som en tilltalad har befattat sig med är en faktor som är viktig vid straffvärdebedömning i narkotikamål är självklart. Det innebär att tabeller som har upprättats med stöd av praxis och med utgångspunkt i art och mängd ofta kan vara ett värdefullt hjälpmedel. Särskilt gäller detta i fråga om brottslighet som inte är grov.” Samtidigt betonas mycket tydligt både i själva domen och i det särskilda tillägg som författats av Martin Borgeke att tabellerna måste användas med försiktighet och att det särskilt gäller vid allvarligare brottslighet. Dylika påpekanden har gjorts också tidigare. I sammanhanget kan hänvisas till, framför allt, NJA 2004 s. 354 som dock knappast kan sägas ha fått något mer påtagligt genomslag i underrättspraxis.s. 662