Schultz (s. 482 f.) har rätt i sin kritik att begreppet alternativa skadeorsaker används med olika betydelser i skilda sammanhang och jag ska villigt erkänna att jag själv nog inte alltid är så stringent i användningen av begreppet som jag borde. 1 1 Jag utgår i det följande från att den skadelidande uppträder som kärande och skadevållaren som svarande. 12 Motsatsbeviset läggs fram som stöd för ett förnekande av ett av motparten åberopat rättsfaktum. 13 Bevisvärdering vid motverkansfall är särskilt komplicerad, se bl.a. Ekelöf m.fl., Rättegång IV s. 206 f. 14 Se bl.a. NJA 1986 s. 470 och 1993 s. 764. 15 Se t.ex. Fitger, Kommentar till RB s. 35:22 b. 1 6 Jfr även Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål s. 186. 17 För en mer utförlig genomgång av praxis, se Nordh a.a. s. 112 ff. 18 Jfr 17:2 RB. 1 9 Jfr även det som anförs på s. 483 och 488 om betydelsen av svarandens invändning att det finns en alternativ skadeorsak. 20 35:3 RB; jfr även NJA 2010 s. 643. 2 1 Jfr Nordh, Praktisk process VI, Bevisrätt A s. 20 ff. Exemplet i föregående stycke kan utvecklas genom att det dels vid förhöret med käranden framkommer att dennes make är storrökare, dels är en allmän erfarenhetssats att passiv rökning kan orsaka de aktuella skadorna. Det senare måste beaktas av domstolen som ett bevisfaktum även om svaranden inte uttryckligen gör någon sak av det. 2 2 Till frågan om bevislättnad återkommer jag nedan. 23 Av svaranden åberopade skadeorsak ska då beaktas som både bevisfaktum och rättsfaktum, se checklistan nedan. 2 4 Den s.k. bevisbördepunkten. I tvistemål är denna normalt placerad vid en sannolikhet uttryckt som styrkt/visat, men i vissa situationer åtnjuter käranden en bevislättnad så att sannolikhetskravet sänks till det som brukar betecknas som sannolikt eller t.o.m. lägre än så ibland. Detta har framgått ovan; se även nedan. 25 Se om detta Ekelöf-Boman, Rättegång IV 6:e uppl. s. 147 ff. 26 De matematiska talen används här endast för att synliggöra tankegången. 27 Se formel i not 25 anförd litteratur. 2 8 Om det i stället vilar på svaranden att bevisa att det saknas orsakssamband får föremålet för bevisvärderingen enligt p. 2–4 justeras utifrån detta, men det grundläggande schemat blir detsamma.
Hänvisas från p. 8 (s. 647)
8.Det ska vidare framhållas att bevisbördan för ett visst rättsfaktum kan vila endast på en part. Det går inte gärna att låta ena parten ha bevisbördan för omständighetens existens och motparten bevisbördan för att omständigheten inte existerar. Risken är uppenbar att domstolen vid bevisprövningen kommer fram till att ingen av parterna har fullgjort sin bevisskyldighet. Det blir då omöjligt för domstolen att ta ställning till om omständigheten ska anses föreligga eller inte. Särskilt om bevisprövning av alternativa skadeorsaker Med alternativa skadeorsaker menas här varje annan skadeorsak än den av käranden påstådda. Förekomsten av tänkbara andra skadeorsaker ger upphov till särskilda bevisrättsliga problem. Det sammanhänger med att de kan figurera som både rättsfakta och bevisfakta. Som framgått gäller bevisbörderegler endast rättsfakta och är det parterna som genom formuleringen av grunderna för talan bestämmer vad som är att hänföra till den ena respektive den andra faktakategorin. Med andra ord är det svarandens utformning av talan som avgör om en alternativ skadeorsak utgör ett rättsfaktum eller inte.s. 647