Stycket

1.Rubriken i NJA 1978 s. 291 har följande lydelse. Domvillobesvär. Sedan åtal väckts för häleri beträffande en bil, som den tilltalade påstods ha lånat med insikt om att den åtkommits genom brott, fälldes han, utan att åtalet justerats, till ansvar för häleriförseelse. 30 kap. 3 § RB har i det föreliggande fallet ej ansetts innefatta hinder häremot. Jag redogör inledningsvis för rättsfallet och granskar sedan kritiskt under rubrikerna förbrottet och det subjektiva rekvisitet den tolkning av gärningsbeskrivningen som HD gjort. Under den sistnämnda rubriken berör jag även i korthet NJA 1987 s. 194 som bör läsas med det förra rättsfallet för ögonen. O åtalades för häleri jämlikt 9 kap. 6 § 1 st. BrB under följande påstående. O har d. 24 aug. 1976 i Landskrona lånat en personbil, värd 30 000 kr, med insikt om att den varit åtkommen genom brott. Bilen har han därefter brukat till dess han gripits av polis d. 27 aug. Hans befattning med bilen har varit ägnad att försvåra dess återställande. O bestred ansvar för häleri på den grund att han inte insett att bilen var åtkommen genom brott. Tingsrätten dömde O enligt 9 kap. 7 § 1 st. BrB för häleriförseelse. I domskälen uttalades att O tagit befattning med bilen, ägnad att försvåra dess återställande. Det kunde inte anses utrett att O vid sin befattning med bilen haft insikt om att den var åtkommen genom brott, varför O inte kunde dömas för häleri. Med hänsyn till omständigheterna hade O emellertid haft skälig anledning antaga att brott förelåg varför han var skyldig till häleriförseelse.s. 630