1.Rubriken i NJA 1978 s. 291 har följande lydelse. Domvillobesvär. Sedan åtal väckts för häleri beträffande en bil, som den tilltalade påstods ha lånat med insikt om att den åtkommits genom brott, fälldes han, utan att åtalet justerats, till ansvar för häleriförseelse. 30 kap. 3 § RB har i det föreliggande fallet ej ansetts innefatta hinder häremot. Jag redogör inledningsvis för rättsfallet och granskar sedan kritiskt under rubrikerna förbrottet och det subjektiva rekvisitet den tolkning av gärningsbeskrivningen som HD gjort. Under den sistnämnda rubriken berör jag även i korthet NJA 1987 s. 194 som bör läsas med det förra rättsfallet för ögonen. O åtalades för häleri jämlikt 9 kap. 6 § 1 st. BrB under följande påstående. O har d. 24 aug. 1976 i Landskrona lånat en personbil, värd 30 000 kr, med insikt om att den varit åtkommen genom brott. Bilen har han därefter brukat till dess han gripits av polis d. 27 aug. Hans befattning med bilen har varit ägnad att försvåra dess återställande. O bestred ansvar för häleri på den grund att han inte insett att bilen var åtkommen genom brott. Tingsrätten dömde O enligt 9 kap. 7 § 1 st. BrB för häleriförseelse. I domskälen uttalades att O tagit befattning med bilen, ägnad att försvåra dess återställande. Det kunde inte anses utrett att O vid sin befattning med bilen haft insikt om att den var åtkommen genom brott, varför O inte kunde dömas för häleri. Med hänsyn till omständigheterna hade O emellertid haft skälig anledning antaga att brott förelåg varför han var skyldig till häleriförseelse.s. 630
2.O vädjade mot tingsrättens dom men återkallade sin ansökan varför målet avskrevs av hovrätten. Därefter anförde O hos hovrätten besvär över domvilla och gjorde gällande bl.a. att tingsrätten med hänsyn till hur åklagaren hade bestämt sin talan inte fått självmant uppta frågan huruvida gärningen var att bedöma som häleriförseelse.s. 631
3.Hovrätten lämnade besvären utan bifall med motivering att det förelåg sådan identitet mellan häleri och häleriförseelse att tingsrätten på sätt som skett — utan åtalsjustering — fått döma O för häleriförseelse.s. 631
4.Sedan prövningstillstånd meddelats fastställde HD beslutet med följande motivering. Målet gäller frågan huruvida 30 kap. 3 § RB lägger hinder i vägen för domstol att fälla en tilltalad till ansvar för oaktsamhetsbrott, när åtalet gäller motsvarande uppsåtliga gärning och inte angivits avse även det oaktsamma förfarandet. Frågan kan inte lösas generellt utan får bedömas beträffande varje slags brottslighet för sig. Inte ens inom ett och samma område blir svaret alltid detsamma utan beror av hur i det särskilda fallet gärningsbeskrivningen närmare utformats. I förevarande fall har åklagaren vid TR:n yrkat ansvar på O för häleri jämlikt 9 kap. 6 § 1 st. BrB under påstående att O lånat en personbil med insikt om att bilen var åtkommen genom brott och därefter tagit sådan befattning med bilen som varit ägnad att försvåra dess återställande. Enär annat inte framgår av utredningen får åklagaren med sin gärningsbeskrivning anses ha gjort gällande, att O på grund av vad som förekom när han lånade bilen måste ha insett att den frånhänts annan genom brott. Häri innefattas ett påstående från åklagarens sida, att omständigheterna vid O:s mottagande av bilen i vart fall givit honom skälig anledning antaga att brott förelåg. Hinder har då inte förelegat för TR:n att fälla O till ansvar enligt 9 kap. 7 § 1 st. BrB för häleriförseelse. HD:s avgörande har mött omfattande kritik som inte bara gäller bedömningen att det kan vara förenligt med RB 30:3 att döma för oaktsamhetsbrott när åtalet avser motsvarande uppsåtliga brott. Kritiken gäller också HD:s märkliga tolkningsoperation som kan uppfattas som att man först säger att åklagaren har påstått att O hade insikt om ett visst förhållande och därefter uttalar att åklagaren får anses ha gjort gällande att O måste ha insett samma förhållande och slutligen att det däri innefattas ett påstående att omständigheterna i vart fall givit O skälig anledning antaga att förhållandet förelåg.s. 631
5.Detta inlägg har föranletts av att det finns en formulering i HD:s domskäl som inte tycks ha blivit uppmärksammad i doktrinen. Efter att ha tagit del av tingsrättens dom och handlingar kan jag samtidigt fördjupa kritiken mot HD:s avgörande.s. 632
6.HD har i två avseenden tolkat in gärningsmoment som inte framgår av gärningsbeskrivningens ordalydelse, dels att bilen frånhänts annan genom brott, dels att O haft skälig anledning antaga att brott förelåg. Frågan är om HD haft fog för sina tolkningar.s. 632