1.Vad först angår omfattningen av en sådan reform kan erinras om att RF och Europakonventionen inte täcker helt samma område. I RF saknas bestämmelser om skydd för familjelivet (jfr art. 8 i konventionen), om skydd för äktenskapet (jfr art. 12) och om förbud mot dubbelbestraffning (art. 4 i tilläggsprotokoll 7). I konventionen finns dessutom den särskilda regeln om rätten till ett effektivt rättsmedel (art. 13), som spelar en viktig roll på skadeståndsrättens område. Ännu en skillnad är att Europakonventionen också ålägger staterna att skydda enskilda mot andra enskilda — låt vara att föreskriften lär ha begränsad skadeståndsrättslig betydelse — medan RF bara tar sikte på förhållandet mellan det allmänna och den enskilde.s. 607
2.Å andra sidan innehåller RF regler som saknar direkta motsvarigheter i konventionen. Bl.a. finns bestämmelser om informationsfrihet (2 kap. 1 § 1 p.); s.k. negativ opinionsfrihet, alltså frihet från tvång att tillkännage sin åsikt och att delta i vissa sammankomster (2 kap. 2 §); om förbud mot åsiktsregistrering (2 kap. 3 §); om skydd mot olika intrång i den personliga integriteten, utöver vad som framgår av art. 8 i konventionen (2 kap. 6 §); om skydd för medborgarskap (2 kap. 7 §); om förbud mot viss retroaktiv lagstiftning (2 kap. 10 §); om skydd för näringsfrihet (2 kap. 17 §); och om rätt till fri forskning (2 kap. 18 §). På så vis skulle en rätt till skadestånd på grund av överträdelse av RF medföra en utvidgning av det allmännas ansvar till en rad nya situationer. Detta anses tydligen som ett viktigt skäl för den diskuterade reformen.s. 607
3.I den mån en rättighet regleras både i konventionen och i RF kan det i alla händelser vara skäl att försöka samordna bestämmelserna om skadestånd vid överträdelser, så att inte regelsystemet blir alltför krångligt. Som framgår av det följande går det dock inte att helt genomföra detta.s. 607
4.Rättighetsreglerna i 2 kap. RF riktar ju sig dels mot lagstiftaren — viss typ av lagstiftning förbjuds — dels mot domstolars och myndigheters handlande i enskilda fall. När man talat om skadestånd vid överträdelse av RF lär man ha avsett båda typerna av överträdelser. Kommuners ansvar synes inte ha berörts i sammanhanget, men syftar man till en parallell med ansvaret för brott mot Europakonventionen är det naturligt att också låta kommunen svara när dess myndigheter i något fall överträder grundlagen — i allmänhet i ett enskilt ärende. Detta gäller ju vid konventionsbrott både enligt nuvarande rättspraxis (se NJA 2009 s. 463) och enligt 2010 års förslag.s. 607