Jfr Thomas Bull & Fredrik Sterzel, Regeringsformen — en kommentar (2010) s. 44 f, med hänvisning till NJA 2010 s. 8 (där dock HD:s inställning till andra typer av grundlagsöverträdelser inte tycks alldeles klar), och Bengtsson & Strömbäck, Skadeståndslagen. En kommentar (4 uppl. 2011) s. 111.
Hänvisas från p. 2 (s. 605)
2.Mot denna bakgrund är det naturligt att frågan väckts om inte skadestånd bör föreskrivas också vid överträdelse av regeringsformen (RF), i varje fall i vissa avseenden. Möjligheten har inte ansetts utesluten ens enligt gällande rätt. Man kan förutse ytterligare diskussion om reformer i denna riktning. En skillnad mot brott mot konventionen kan tyckas inkonsekvent: bestämmelserna i RF:s rättighetskapitel motsvarar ju delvis vad som föreskrivits i konventionen, och dessutom garanterar kapitlet åtskilliga andra rättigheter av ungefär lika stor vikt. Varför skulle skyddet för grundlagsfästa rättigheter och friheter vara sämre än skyddet enligt konventionen? Till detta kommer att från och med 2011 domstolarnas möjlighet att underkänna grundlagsstridig lagstiftning har ökat; det krävs inte längre att felet är uppenbart (se 11 kap. 14 § i dess nya lydelse). Det kan medföra att frågan om skadestånd när sådan lagstiftning har tillämpats får ökad betydelse.s. 605