Se särskilt NJA 2007 s. 584, NJA 2009 s. 463 (kommuners ansvar), NJA 2010 s. 363. Jfr även NJA 2007 s. 295, NJA 2007 s. 862 (minoriteten), NJA 2007 s. 891, NJA 2009 N 70. Utvecklingen har utförligt analyserats särskilt av Håkan Andersson i Tidskrift utg. av Juridiska föreningen i Finland 2007 s. 377 ff.
Hänvisas från p. 1 (s. 605)
1.Som bekant har sedan några år en ny princip fått insteg i svensk skadeståndspraxis: överträdelser av Europakonventionen kan medföra skadestånd för staten mot enskilda, varvid också ersättning för ideell skada kan utdömas utan lagstöd. Principen slogs först fast i rättsfallet NJA 2005 s. 462 (”Lundgrenmålet”), som sedan fått flera efterföljare i HD:s praxis. I ett färskt betänkande (SOU 2010:87) har föreslagits att bestämmelser skall införas i SkL med denna innebörd. Staten och kommun skall ersätta inte bara personskada, sakskada, ren förmögenhetsskada och skada på grund av kränkning avsedd i 2 kap. 3 § utan också annan, ideell skada som uppkommit till följd av att den skadelidandes rättigheter enligt Europakonventionen har överträtts från statens eller kommunens sida. Ansvaret gäller dock endast ”om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen” — alltså i den mån det inte funnits andra effektiva sätt att få gottgörelse. Lagstiftning kan väntas på området, fast det är oklart hur den närmare kommer att se ut.s. 605