Prop. 2009/10:162 s. 47. 1 0 Regeringens proposition Hållbart skydd av naturområden (prop. 2008/09:214) s. 16 f., 64 ff. och s. 99 ff. 11 Prop. 2009/10:162 s. 46 f. 1 2 Berömt är stadgandet i den tyska Weimarrepublikens författning 1919. ”Egendom förpliktar. Dess användning skall samtidigt tjäna det allmännas bästa.” 1 3 Den nu återgivna förändringen av naturvårdspolitiken har närmare beskrivits ovan under avsnittet En förändrad samhällssyn med hänvisning till propositionen Hållbart skydd av naturområden (prop. 2008/09:214). 14 Prop. 2009/10:162 s. 50 och 66 f. Se även SOU 2008:99 s. 147 ff. 1 5 Även ersättning för upplåtelse eller inlösen av en fastighet på vilken mark eller annat utrymme tas i anspråk för en gemensamhetsanläggning eller fastighetstillbehör kan vara hänförliga till vinstfördelningsfallen (se 12–13 §§ anläggningslagen och prop. 1991/92:127 s. 45 f.). 16 Se prop. 2004/05:40 s. 63. 17 Prop. 2009/10:162 s. 47. 1 8 NJA 2008 s. 510 (I–III). 19 De principiella resonemangen var mycket snarlika i de tre målen varför här valts att redovisas endast ett av dem (Ö 4636-06). 2 0 I en doktorsavhandling från år 1986 genomfördes en empirisk studie rörande individuella värden för innehavare av skogsfastigheter (Se Thomas Lindeborg, Icke-monetära nyttors betydelse för värdet av skogsfastigheter, Medd. 5:22, Inst. För fastighetsekonomi, KTH, 1986). I den undersökningen, som genomfördes i form av intervjuer med fastighetsägare, dras slutsatsen att det individuella värdet för de undersökta fastigheterna i medeltal var mer än dubbelt så högt som marknadsvärdet. Undersökningen indikerar således att individuella värden kan vara betydande, åtminstone för innehavet av skog 21 Jfr bl.a. följande uttalande i propositionen till reformen: ”Även i dessa fall (dvs. vid rådighetsinskränkningar) inskränks äganderätten med tvång och en förhöjd ersättning kan då närmast anses motsvara vad fastighetsägaren skulle vara beredd att i en frivillig situation upplåta särskild rätt i fastigheten för” (prop. 2009/10:162 s. 73). 22 När Bengtsson talar om markremsor exemplifierar han med bl.a. markåtkomst för vägbyggen. Åtminstone vid byggande av större vägar är det inte adekvat att tala om ”remsor”. En sådan väg med tillhörande vägområden kan vara åtskilliga tiotalsmeter bred och sträcka sig över hela fastigheter. Detsamma gäller vid framdragande av större kraftledningar, där kalgatorna kan uppgå till en bredd av 30–40 meter på ömse sidor om ledningen. Det som Bengtsson kallar ”remsor” kan sålunda i själva verket handla om stora markytor och därmed om kraftiga äganderättsingrepp. 23 SOU 2008:99 s. 170 ff. Här kan anmärkas att vid remissbehandlingen av ifrågavarande utredningsbetänkande ansåg LRF och en del andra remissinstanser att procentpåslaget borde sättas till 50 procent (se prop. 2009/10:162 s. 65). 2 4 Se Magnus Hermansson, Nyheter i expropriationslagstiftningen, SvJT 2010 s. 631 f. där Hermansson för fram dessa frågor och på ett nyanserat sätt diskuterar dem. 25 Prop. 2009/10:162 s. 72. 2 6 Jfr 7 kap. 4 § minerallagen samt prop. 2009/10:162 s.76 f. och 116 f. 27 SOU 2008/99 s. 194 ff. 28 Prop. 2009/10:162 s. 70. Jfr Civilutskottets betänkande 2009/10: CU21 s. 13. 2 9 En annan tilltänkt reform avser ersättning vid vissa ingrepp till skydd för miljön m.m. I regeringens proposition som föregick de nyligen genomförda ändringarna i regeringsformen anförde regeringen att en utredning bör ges i uppdrag att se över ersättningsrätten vid rådighetsinskränkningar som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl (Prop. 2009/10: s. 168 ff.). 30 Det kan anmärkas att i de schablonregler som fanns i äldre svensk tvångslagstiftning var procentpåslaget det dubbla (se avsnittet Ersättningsreformen och det individuella värdet ovan).
Hänvisas från p. 5 (s. 204)
5.IV. Även synen på miljön har genomgått förändringar. En utvecklingslinje är ökade krav på miljöhänsyn. Ambitionsnivån såvitt avser förnybar energiproduktion har höjts, och satsningar görs på alternativa energikällor som t.ex. vindkraft, bioeldad kraftvärme, solenergi och vattenkraft. En annan utvecklingslinje utmärker naturvården. I väsentligt högre utsträckning än tidigare bygger dagens naturvårdspolitik på insikten om att tillvaratagande av engagemanget hos markägare, brukare och andra aktörer är avgörande för att de miljökvalitetsmål som rör biologisk mångfald och långsiktigt skydd av naturområden ska kunna nås. Frivillighet och satsningar på utbildning och information till markägare i naturvårdsarbetet har skjutits i förgrunden framför tvångsåtgärder. Möjlighet för markägare att ta initiativ till formellt skydd av natur har införts genom det s.k. Kometprogrammet. Vidare har naturvårdsavtal fått ökad användning liksom möjligheten att få ersättningsmark vid bildande av naturreservat. I syfte att bidra till snabbare processer vid skydd av natur och att markägare får bättre erkännande för att de värnar värdefull natur på sin fastighet har toleransavdraget vid beräkning av ersättning enligt 31 kap. miljöbalken på grund av beslut om områdesskydd m.m. avskaffats. Motsvarande reform har skett i fråga om ersättning enligt skogsvårdslagen på grund av beslut som rör avverkning i fjällnära skog.s. 204