Rättsfall

NJA 2008 s. 510

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2008 s. 510

BibTeX

@misc{nja-2008-s-510,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2008 s. 510}},
  year         = {2008},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

6 hänvisningar i 4 artiklar · 6 stycken/fotnoter

Förutsättningar för ledningsrätt avseende basstationer på byggnad3 hänvisningar

Marc Landeman · JT 2022 s. 141–156 · 3 ställen

Se NJA 2008 s. 510 I–III. För ett kritiskt förhållningssätt mot fallen, se t.ex. E. Ahlinder Ersättning till markägare vid upplåtelse av ledningsrätt till privata vinstdrivande aktörer för telekommunikationsändamål s. 1 ff., i Festskrift till Ronney Hagelberg. 2016 Stockholm och F. Bonde Expropriation med kommersiella förtecken – några ersättningsfrågor s. 970 ff. SvJT 2003. Såvitt känt lyser beskrivningar i positiva ordalag av NJA 2008 s. 510 I–III ännu med sin frånvaro.fotnot 3 · s. 141
Även om denna typ av ersättningsproblem getts klarhet genom NJA 2008 s. 510 I–III innebär det på intet sätt att diskussionerna eller meningsskiljaktigheterna helt försvunnit. För den förra, se Ahlinder a.a. och för den senare fallet som är föremål för förevarande artikel, NJA 2021 s. 874, där parterna i underinstanserna stod mycket långt ifrån varandra ersättningsmässigt.fotnot 6 · s. 141
Se NJA 2008 s. 510 I–III.fotnot 57 · s. 155

Jordägandets frihet och jordabalken1 hänvisning

Richard Hager · SvJT 2013 s. 686–708 · 1 ställe

Här kan inflikas att rätten till ersättning vid dylika ingrepp kan hävdas genom NJA 2008 s. 510 ha begränsats; en utredning har dock nyligen lagts fram som avser att stärka rätten till ersättning i dessa fall, se SOU 2012:61 Högre ersättning vid mastupplåtelser.fotnot 12 · s. 689

Professorskritik mot den nya reformen om förhöjd ersättning vid expropriation skjuter över målet1 hänvisning

Fredrik Bonde · SvJT 2011 s. 202–214 · 1 ställe

Prop. 2009/10:162 s. 47. 1 0 Regeringens proposition Hållbart skydd av naturområden (prop. 2008/09:214) s. 16 f., 64 ff. och s. 99 ff. 11 Prop. 2009/10:162 s. 46 f. 1 2 Berömt är stadgandet i den tyska Weimarrepublikens författning 1919. ”Egendom förpliktar. Dess användning skall samtidigt tjäna det allmännas bästa.” 1 3 Den nu återgivna förändringen av naturvårdspolitiken har närmare beskrivits ovan under avsnittet En förändrad samhällssyn med hänvisning till propositionen Hållbart skydd av naturområden (prop. 2008/09:214). 14 Prop. 2009/10:162 s. 50 och 66 f. Se även SOU 2008:99 s. 147 ff. 1 5 Även ersättning för upplåtelse eller inlösen av en fastighet på vilken mark eller annat utrymme tas i anspråk för en gemensamhetsanläggning eller fastighetstillbehör kan vara hänförliga till vinstfördelningsfallen (se 12–13 §§ anläggningslagen och prop. 1991/92:127 s. 45 f.). 16 Se prop. 2004/05:40 s. 63. 17 Prop. 2009/10:162 s. 47. 1 8 NJA 2008 s. 510 (I–III). 19 De principiella resonemangen var mycket snarlika i de tre målen varför här valts att redovisas endast ett av dem (Ö 4636-06). 2 0 I en doktorsavhandling från år 1986 genomfördes en empirisk studie rörande individuella värden för innehavare av skogsfastigheter (Se Thomas Lindeborg, Icke-monetära nyttors betydelse för värdet av skogsfastigheter, Medd. 5:22, Inst. För fastighetsekonomi, KTH, 1986). I den undersökningen, som genomfördes i form av intervjuer med fastighetsägare, dras slutsatsen att det individuella värdet för de undersökta fastigheterna i medeltal var mer än dubbelt så högt som marknadsvärdet. Undersökningen indikerar således att individuella värden kan vara betydande, åtminstone för innehavet av skog 21 Jfr bl.a. följande uttalande i propositionen till reformen: ”Även i dessa fall (dvs. vid rådighetsinskränkningar) inskränks äganderätten med tvång och en förhöjd ersättning kan då närmast anses motsvara vad fastighetsägaren skulle vara beredd att i en frivillig situation upplåta särskild rätt i fastigheten för” (prop. 2009/10:162 s. 73). 22 När Bengtsson talar om markremsor exemplifierar han med bl.a. markåtkomst för vägbyggen. Åtminstone vid byggande av större vägar är det inte adekvat att tala om ”remsor”. En sådan väg med tillhörande vägområden kan vara åtskilliga tiotalsmeter bred och sträcka sig över hela fastigheter. Detsamma gäller vid framdragande av större kraftledningar, där kalgatorna kan uppgå till en bredd av 30–40 meter på ömse sidor om ledningen. Det som Bengtsson kallar ”remsor” kan sålunda i själva verket handla om stora markytor och därmed om kraftiga äganderättsingrepp. 23 SOU 2008:99 s. 170 ff. Här kan anmärkas att vid remissbehandlingen av ifrågavarande utredningsbetänkande ansåg LRF och en del andra remissinstanser att procentpåslaget borde sättas till 50 procent (se prop. 2009/10:162 s. 65). 2 4 Se Magnus Hermansson, Nyheter i expropriationslagstiftningen, SvJT 2010 s. 631 f. där Hermansson för fram dessa frågor och på ett nyanserat sätt diskuterar dem. 25 Prop. 2009/10:162 s. 72. 2 6 Jfr 7 kap. 4 § minerallagen samt prop. 2009/10:162 s.76 f. och 116 f. 27 SOU 2008/99 s. 194 ff. 28 Prop. 2009/10:162 s. 70. Jfr Civilutskottets betänkande 2009/10: CU21 s. 13. 2 9 En annan tilltänkt reform avser ersättning vid vissa ingrepp till skydd för miljön m.m. I regeringens proposition som föregick de nyligen genomförda ändringarna i regeringsformen anförde regeringen att en utredning bör ges i uppdrag att se över ersättningsrätten vid rådighetsinskränkningar som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl (Prop. 2009/10: s. 168 ff.). 30 Det kan anmärkas att i de schablonregler som fanns i äldre svensk tvångslagstiftning var procentpåslaget det dubbla (se avsnittet Ersättningsreformen och det individuella värdet ovan).fotnot 9 · s. 204

Replik på Fredrik Bondes artikel1 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2011 s. 318–320 · 1 ställe

Fredrik Bonde kritiserar (s. 208 ff) att jag i sammanhanget inte berört HD:s domar i NJA 2008 s. 510 I–III, de s.k. mastfallen, som han finner djupt upprörande. Me n som han själv påpekar hör problematiken i de fallen till nästa etapp i lagstiftningsarbetet — inte till den reform vi nu diskuterar.fotnot 1 · s. 318