Stycket

4.I flera fall har Högsta domstolen funnit att skadeståndslagens regler om det allmännas ansvar innebär att Sverige inte fullt ut uppfyller sina förpliktelser enligt konventionen (se bl.a. NJA 2005 s. 462, NJA 2007 s. 295 och NJA 2007 s. 584). Det främsta problemet har bestått i att någon rätt till ideell ersättning vid åsidosättande av EKMR från det allmännas sida inte kan grundas direkt på skadeståndslagen. Enligt lagens ordalydelse kan ideellt skadestånd nämligen bara utgå vid personskada eller kränkning på grund av brott (jfr 3 kap. 2 § SkL, 2 kap. 3 § SkL och 5 kap. 1 § SkL). För att kränkningsersättning ska ges till följd av skadeståndsgrundande fel och försummelse vid myndighetsutövning krävs att det begåtts ett tjänstefel eller liknande brott som inneburit en allvarlig kränkning av en viss person.s. 190