Närliggande

1.Domen är av stor betydelse för all civilrätt eftersom Högsta domstolen i de kortfattade domskälen ger en tydlig bild av vilka argument och rättskällor som ligger till grund för ett avgörande där innehållet i allmänna principer skall bedömas. I alla de situationer då det saknas uttryckligt avtalsinnehåll och lagstöd skall man som ombud framföra följande stöd. 1. Analogier till närliggande lagar. Högsta domstolen hänvisade till kommissionslagen, handelsagentlagen och lagen om handelsbolag och enkla bolag. Högsta domstolen redogjorde för innehållet i dessa lagar men indikerade indirekt att det inte var fråga om en ”direkt-analogi”, snarare en form av inspirationskälla bland många andra. 2. Ändamålsöverväganden. Högsta domstolen tog hänsyn till affärsmässiga realiteter såsom behovet av avkastning på investeringar, omställningskostnader, marginalkostnader och värdet av marknadsbearbetning. Detta utvisar att det kan ge utdelning att pedagogiskt och utförligt förklara den affärsmässiga kontexten för domstolen. 3. Standardavtalspraxis. Högsta domstolen hänvisade till standardåterförsäljaravtalen EÅ 84 och EÅ 04. De är inte särskilt dominerande på marknaden eftersom de flesta distributionsavtal är individuellt utformade. Trots detta tog Högsta domstolen intryck av dem. Detta utvisar att även standardavtal som inte är starkt etablerade på marknaden kan vara av betydelse. 4. Rättspraxis. Naturligtvis är rättspraxis viktig, inklusive notisfall. Högsta domstolen hänvisade till NJA 1989 A 7. Domen utvisar emellertid att tidigare praxis inte är skriven i sten utan kan förändras — eller att Högsta domstolen är beredd att tolka räckvidden av tidigare praxis mycket begränsat (se även NJA 2007 s 758 jämfört med NJA 1986 s 712). 5. Lagar och rättspraxis i andra länder. Högsta domstolen hänvisade till vad som gäller i Belgien och USA samt påpekade att man ska ta hänsyn till att distributionsavtal ofta är internationella. Jag uppfattar att Högsta domstolen önskar eftersträva att Sverige är i harmoni med vad som gäller i andra länder när det är fråga om avtalstyper som är vanliga i internationell handel. 6. Soft law. Högsta domstolen ägnade ett längre avsnitt åt the Draft Common Frame of Reference (DCFR) och dess reglering av återförsäljaravtal och långvariga avtal. Man får ett intryck av att Högsta domstolen tagit särskilt stort intryck av vad som står där. Detta är en tydlig fingervisning till jurister i Sverige att, såsnart det saknas tydlig svensk lag, studera vad som står i DCFR, UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts och Principles of European Contract Law (se även NJA 2000 s 747, NJA 2006 s 638 och NJA 2008 s 733). Genom domen har Högsta domstolen givit en tydlig manual till ombud och domare om relevanta inspirationskällor när det saknas uttrycklig lag i civilrättsliga ämnen.s. 97