Stycket

29.En sådan garanti om förnyad prövning som avses i 3 kap. 1 § arresteringsorderlagen ansågs i NJA 2009 s. 350 inte kunna begäras när den eftersökte dömts till villkorligt straff vid en rättegång till vilken han kallats men där det senare — i den eftersöktes utevaro — fattats ett beslut om att straffet skulle verkställas. Bestämmelsen i 3 kap. 1 § arresteringsorderlagen ansågs med andra ord inte omfatta beslut av det senare slaget (utan endast förfaranden i vilka ”en prövning skett av antingen de skuldfrågor som ligger till grund för den påföljd som arresteringsordern avser eller också av påföljden som sådan”)s. 994