Stycket

226.Ungdomsvård ansågs i NJA 2009 s. 121 böra förenas med ungdomstjänst i ett fall där den tilltalade dömts för rån. HD framhöll att det av lagstiftningens utformning får anses följa en presumtion mot att ungdomsvård skall förenas med tilläggspåföljd, men att möjligheten till sådana kombinationer motiveras av intresset att kunna förstärka ungdomsvården för att ge påföljden ett så brett tillämpningsområde som möjligt. Vid bedömande av om ungdomsvård ska prövas bör man, enligt HD, beakta hur ingripande den planerade våren är, men domstolen framhöll också att det, mot bakgrund av att det kan vara oklart hur de planerade åtgärderna kommer att gestalta sig, kan det vara svårt att göra en individuell bedömning. I det konkreta fallet befanns straffvärdet om två år (vilket innebar ett straffmätningsvärde på ca 5 månader) inte i sig utgöra tillräckliga skäl för att förena ungdomsvården med ungdomstjänst. Som utgångspunkt för bedömningen i denna del angavs att ”en tilläggspåföljd i form av ungdomstjänst normalt inte kan anses motiverad om brottslighetens straffvärde med beaktande av ungdomsrabatten skulle ha föranlett fängelse i mindre än sex månader”. Med hänsyn tagen också till brottslighetens art fann emellertid HD att ungdomsvården måste förenas med ungdomstjänst för att påföljden skulle kunna anses tillräckligt ingripande.s. 980