Närliggande

193.I NJA 2004 s. 692 förelåg med hänsyn till den tilltalades psykiska hälsa starka skäl att, trots brottslighetens straffvärde och art (fråga var om grovt skattebrott), inte bestämma påföljden till fängelse. Den tilltalade hade genomgått 4 månaders verkställighet efter hovrättens dom och fälldes i HD även för grovt skattebrott. HD menade att de skäl för fängelse som brottslighetens straffvärde och art utgjorde i huvudsak var tillgodosedda genom den verkställighet som genomgåtts. I målet ansågs vara principiellt tveksamt att undanröja den tidigare utdömda påföljden och döma till en icke frihetsberövande påföljd. HD fann i denna situation att det — också om bestämmelsen inte alls tillkommit för denna typ av fall — var möjligt att låta det av hovrätten utdömda fängelsestraffet bestå och sedan döma särskilt till skyddstillsyn för det grova skattebrottet enligt 30 kap. 3 § andra stycket brottsbalken.s. 976