Stycket

156.Bestämmelsen i 29 kap. 3 § första stycket 5 brottsbalken tillämpades också i NJA 2004 s. 786 (se ovan avsnitt 3.4) där en person inte ansågs kunna gå fri från ansvar för jaktbrott vare sig med hänvisning till bestämmelserna om skyddsjakt, nöd, nödexcess eller straffrättsvillfarelse. Även om brottet bedömdes som grovt med hänsyn till att det avsett ett hotat, sällsynt och särskilt skyddsvärt vilt bedömdes straffvärdet inte uppgå till mer än 4 månaders fängelse (domstolen kan alltså sägas ha nyttjat den möjlighet som finns i 29 kap. 3 § andra stycket att gå under den föreskrivna straffskalans minimum).s. 968