Stycket

150.I NJA 2008 s. 359 (den s.k. skärtorsdagsdomen) bekräftade HD de principer för bedömning av straffvärdet för flerfaldig brottslighet som nog också avgörandet förutan måste betraktas som någorlunda vedertagna, nämligen att man tar sin utgångspunkt i det allvarligaste brottet och därefter lägger till ”en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten i ordning efter brottens allvar” och slutligen vidtar en ”allmän kontroll … av att ett på så sätt beräknat straffvärde inte framstår som oproportionerligt i förhållande till den typ av brottslighet som är aktuell”. (Jfr t.ex. Magnus Ulväng, Påföljdskonkurrens — problem och principer, 2005 s. 151 ff. och Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2008 s. 139 ff.) I målet framhölls också att bedömningen kan påverkas av vilka brott som är aktuella och det tidsmässiga och andra samband som finns mellan brotten varvid sambandets styrka blir av betydelse för graden av reduktion i förhållande till ren kumulation av straffen (ju svagare samband desto mindre reduktion). Med tillämpning av denna modell fann HD att straffvärdet för en grov stöld och en serie på drygt 30 stölder av normalgraden ”i viss mån, men inte mer påtagligt” översteg ett års fängelse.s. 967