Närliggande

138.I NJA 2004 s. 354 behandlades straffmätningen vid grovt narkotikabrott (avseende 788 ecstasytabletter). Som ovan nämnts (se avsnitt 4.2.2) framhölls att man vid rubriceringen inte bara kan bygga på artoch mängdresonemang utan också måste ta hänsyn till den tilltalades roll i omsättningen av narkotikan. Detta har, också om det inte framgår särskilt tydligt av domen, också ha påtaglig betydelse för straffvärdebedömningen. Med hänsyn till att art och mängd trots allt blivit avgörande för rubriceringen fanns enligt HD skäl till viss försiktighet med att tillmäta dessa omständigheter ytterligare betydelse inom ramen för den tillämpliga straffskalan. Visst genomslag ansågs dock dessa faktorer kunna få också inom ramen för straffskalan för grovt brott. I målet sänkte HD det utdömda straffet från fyra år och sex månader (vilket ligger i linje med vad som anges i tabellform i t.ex. Martin Borgeke & Georg Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med mera, 2009 s. 655) till två år och sex månader. Domen bör, trots att det i straffvärdedelen talas mycket om mängd och art, förstås så att den ganska påtagliga skillnaden mellan underrätterna och HD beror på att HD tillmätt den tilltalades roll i hanteringen större betydelse och därmed varit mer återhållsam med att bygga på renodlade art- och mängdresonemang. (Jfr angående fallet även ovan avsnitt 3.2.3.)s. 964