Stycket

127.En person som utan vinstsyfte hjälpt nära släktingar att passera inre gräns till Sverige ansågs i NJA 2009 s. 424 ha gjort sig skyldig till människosmuggling enligt 20 kap. 8 § första stycket utlänningslagen (2005:716). I målet prövades framför allt i vilken utsträckning det kan anses finnas ett s.k. humanitärt undantag från straffbarheten. Med hänsyn till att en utlännings intresse av skyddsbehov i princip är avsett att bli tillgodosett i den Schengenstat dit utlänningen först anlänt genom att passera en yttre gräns fann HD att ”det i regel inte kan anses föreligga ett så starkt behov av att bistå en utlänning för att denne skall kunna komma in i Sverige via en inre gräns att det utgör grund för ett humanitärt undantag från det straffbara området i 20 kap. 8 § utlänningslagen”. I domskälen öppnas emellertid för detta, t.ex. i fall där det framkommer att en asylansökan inte kunde ha gjorts i den Schengenstat som utlänningen först anlänt till. 5 Påföljder, särskild rättsverkan m.m. 5.1 BrB 25–38 kap. 5.1.1 Straffmätning och påföljdseftergift (29 kap.) 5.1.1.1 Allmänna frågor om straffvärde I NJA 2007 s. 194 bestämde HD påföljden för mord i ett fall där en man dödad sin sambo genom, framför allt, ett knivhugg i ryggen till tio års fängelse. HD framhöll med hänvisning till NJA 1985 s. 510 att påföljden inte som regel bör vara fängelse på livstid utan att en friare bedömning bör göras vid valet av påföljd (det kan nog diskuteras om man i sammanhanget bör tala om val av påföljd; det skulle lika gärna kunna sägas handla om en straffmätningsfråga). HD framhöll också att antalet morddomar varit relativt konstant men att den relativa andelen livstidsstraff blivit högre. Vidare pekade domstolen på att den reella strafftiden ökat betydligt beroende på en skärpt benådningspraxis å regeringens sida: under åren fram till och med år 1993 tidsbestämdes livstidsstraff genom nåd till 12–16 års fängelse; mellan åren 1994 och 2007 var motsvarande siffra 18–25 år. Med hänsyn till detta och med hänsyn till att mord per definition är dödande som inte är mindre grova brott fann HD att livstidsstraffen bör ”förbehållas de allvarligaste fallen”. Varken det förhållandet att mordet begåtts med kniv mot en skyddslös närstående i hennes hem eller omständigheterna i övrigt ansågs av HD innebära att straffet borde bestämmas till livstids fängelse. Med anledning både av detta fall och av att det genom regeringens nådepraxis och, sedermera, lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid skapats en slags lucka mellan det tioåriga fängelsestraffet (som innebär 10 år minus villkorlig frigivning) och fängelse på livstid (som innebär 18 år minus villkorlig frigivning) gavs år 2007 i uppdrag till Straffnivåutredningen att se över straffskalan för mord (se SOU 2007:90). I huvudsak i linje med utredningens förslag har lagstiftningen sedermera ändrats så att man vid bl.a. mord kan använda också intervallet mellan 10 och 18 år. NJA 2007 s. 194 har kommenterats av Josef Zila i SvJT 2007 s. 667 ff.s. 962