Stycket

112.Innehav av en pennpistol och en patron till denna bedömdes i NJA 2002 s. 256 utgöra vapenbrott av normalgraden enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen (1996:67). Härvid beaktades bl.a. pistolens egenskaper samt det förhållandet att det inte var styrkt att den tilltalade hade köpt pistolen för att använda den i samband med brott och att innehavet varit kortvarigt. Den tilltalades uppgift om att han innan han blivit stoppad av polis, ångrat sitt inköp och funderat på hur han skulle göra sig av med vapnet lämnade dock ”därhän”: ”För att ett sådant påstående skall kunna vinna beaktande måste krävas något stöd i övrigt för påståendet. Något sådant stöd finns inte.” Vän av ordning kan möjligen fråga sig hur ett sådant påstående skall kunna vinna något stöd i övrigt. Ett krav sådant som det formuleras av HD synes innebära att ånger och funderingar i sig mycket sällan kan tillmätas betydelse om de inte tagit sig uttryck i något slags handling. Därmed är inte alls sagt att ett sådant krav är orimligt.s. 959