Stycket

81.En advokat som fått en vinkyl av sonen till en klient ansågs i NJA 2009 s. 751 inte ha gjort sig skyldig till mutbrott eftersom förmånen ansågs given uteslutande eller i allt väsentligt inom ramen för en vänskapsrelation mellan familjerna. HD framhöll att det förhållandet att en offentlig försvarare från advokatetisk synpunkt har den misstänkte eller tilltalade som huvudman (vilken i princip inte kan besticka sin uppdragstagare) gör att utrymmet för att anse att en belöning till en offentlig försvarare från en klient ligga till grund för ansvar för mutbrott och bestickning är begränsat. Samtidigt framhölls att det inte är obefintligt, bl.a. därför att också försvarare måste fördela sin tid mellan klienter. Fallet har kommenterats av Suzanne Wennberg i JT 2009–10 s. 691 ff.s. 951