Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Se även (i nästkommande avsnitt) NJA 2008 s. 705 och NJA 2008 s. 812 angående frågan om vad som kan utgöra en otillbörlig belöning vid tillämpning av brottsbalkens bestämmelser om mutbrott och bestickning samt NJA 2009 s. 751 angående frågan om bestickning av offentlig försvarare. 4.1.16 Tjänstefel m.m. (20 kap.) I NJA 2001 s. 35 bedömdes det utgöra tjänstefel av en rådman dels att (i 12 fall) inte i tid färdigställa tidigare avkunnade brottmålsdomar, dels att tillämpa reglerna om förverkande av villkorligt medgiven frihet på ett felaktigt sätt. Vid bedömningen framhölls vad gäller den första åtalspunkten att reglerna av färdigställande av domar utgör ”en från rättssäkerhetssynpunkt viktig förfaranderegel” och vad gäller den andra ”att en korrekt tillämpning av [reglerna om förverkande av villkorligt medgiven frihet] är av sådan vikt att det endast om någon speciell omständighet kan påvisas är möjligt att bedöma gärningen som ringa (se NJA 1994 s. 304)”. I målet gjordes vidare — under hänvisning till artikel 6.1 i Europakonventionen — gällande att åtalet borde ogillas eller påföljden efterges med hänvisning till den långa tid som förflutit sedan rådmannen fick kännedom om att förundersökning inletts. HD fann emellertid att tidsutdräkten, som åtminstone delvis föranletts av omständigheter som staten inte kunde anses ansvarig för, inte var sådan att den kunde påverka utgången i målet.
- En advokat som fått en vinkyl av sonen till en klient ansågs i NJA 2009 s. 751 inte ha gjort sig skyldig till mutbrott eftersom förmånen ansågs given uteslutande eller i allt väsentligt inom ramen för en vänskapsrelation mellan familjerna. HD framhöll att det förhållandet att en offentlig försvarare från advokatetisk synpunkt har den misstänkte eller tilltalade som huvudman (vilken i princip inte kan besticka sin uppdragstagare) gör att utrymmet för att anse att en belöning till en offentlig försvarare från en klient ligga till grund för ansvar för mutbrott och bestickning är begränsat. Samtidigt framhölls att det inte är obefintligt, bl.a. därför att också försvarare måste fördela sin tid mellan klienter. Fallet har kommenterats av Suzanne Wennberg i JT 2009–10 s. 691 ff.
- NJA 2009 s. 751 NJA 2008 s. 376 NJA 2009 s. 776 NJA 2009 s. 819