Stycket

45.Frågan om ett koppleribrott var att bedöma som grovt behandlades i NJA 2004 s. 646. I fallet bedömdes brottet inte som grovt eftersom det inte visats annat än att verksamheten pågått under relativt kort tid och att frekvensen av prostitutionskontakter inte varit särskilt hög. Inte heller hade det visats att gärningsmannen hänsynslöst utnyttjat kvinnorna eller att brottet borde bedömas som grovt med hänsyn till planering, organisation och yrkesmässighet. 4.1.5 Brott mot familj (7 kap.) Ett egenmäktigt bortförande i den mening som avses i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken ansågs i NJA 2006 s. 708 inte föreligga i ett fall där en vårdnadshavare, mot den andra vårdnadshavarens vilja, hållit kvar barnet på en plats dit det förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna. Fallet skall läsas mot den bakgrunden att skiljande (jfr första stycket första meningen: ”skiljer”) anses kunna ske både genom bortförande och undanhållande. HD konstaterar att det inte finns något i förarbetena som tyder på att bortförande skulle ges samma betydelse som skiljande enligt första meningen och fann mot den bakgrunden att: ”det … med hänsyn till lagrummets avfattning och legalitetsprincipen (se 1 kap. 1 § BrB, artikel 7 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt t.ex. NJA 1994 s. 480) … [får] anses otillåtet att utsträcka straffbarheten på det sätt som domstolarna gjort i målet.” Avgörandet innebär alltså att bortförande är ett snävare begrepp än det som används i första meningen (där det talas om obehörigt skiljande).s. 941