Närliggande

31.Att med hjälp av dold kamerautrustning i hemlighet spela in ljudoch bildupptagningar av bl.a. sexuellt umgänge mellan två andra personer ansågs i NJA 2008 s. 946 inte utgöra ofredande också om de personer som filmats i efterhand fått information om inspelningarna. HD gick igenom tidigare överväganden å lagstiftarens sida (och hänvisade härvid naturligtvis till förslagen i SOU 2008:3), tidigare rättspraxis (framför allt förtalsdomen i NJA 1992 s. 594) och kravet på skydd av privat- och familjelivet enligt regeringsformen och Europakonventionen. HD konstaterade vidare att det under vissa förutsättningar kan finnas förutsättningar att döma för förtal om bilderna sprids. När det gällde ansvaret för ofredande menade HD att filmningen i sig inte kan anses utgöra ett ofredande eftersom den inte uppfattats av de filmade. Med hänsyn till att det finns skäl att, av legalitetshänsyn, undvika tolkningar som framstår som pressade ansågs vidare att inte heller kunde anses ha förövats ofredande genom ett samlat beteende som fullbordades genom att de filmade fick kännedom om inspelningen. Det behöver, också om HD:s avgörande framstår som rimligt utifrån gällande lagstiftning, inte sägas att det finns goda skäl att förstärka skyddet för privat- och familjelivet i denna del. 4.1.3 Ärekränkning (5 kap.) En person som i samband med att han greps som misstänkt för förgripelse och våldsamt motstånd — varvid det uppstod visst handgemäng — kallade polismännen för ”grisar” och ”svin” ansågs i NJA 2004 s. 331 inte ha gjort sig skyldig till förolämpning. Enligt HD kan dessa ord visserligen användas för att smäda och då också föranleda ansvar för förolämpning, men i det aktuella fallet ansågs den tilltalade ha använt dem mer för att ge uttryck för egen ilska och fysisk smärta än i syfte att smäda. Med anledning av detta ansågs polismännens ”ärekänsla” inte kunna ha blivit sårad på det sätt som förutsätts enligt 5 kap. 3 § brottsbalken.s. 937