Stycket

75.I NJA 2004 s. 479 var frågan huruvida en 15-åring som tillsammans och i samråd med en annan hade misshandlat en person med bl.a. knivhugg i ansikte och kropp. Händelseförloppet gick att dela upp i två delar där den tilltalade först tilldelat offret två knivhugg mot ansiktet och sedan ett knivhugg i ryggen. Prövningen avsåg det sistnämnda hugget. HD framhöll att det var oklart hur stor sannolikheten faktiskt var att knivhuggen mot målsäganden skulle leda till döden och vilken föreställning den tilltalade hyste om dödsrisken. Det tredje knivhugget ansågs emellertid typiskt sett ha inneburit en avsevärd risk för att målsäganden skulle berövas livet. När detta konstaterats uttalade HD följande: ”När gärningsmannen som här var endast 15 år kan dock detta förhållande inte som ofta annars tas till intäkt för att han varit likgiltig inför effekten av sitt handlande. Det finns inget belägg för att [den tilltalade] hade nått en sådan utveckling i sin personlighet och hade fått sådan erfarenhet att han trots sin ungdom kan jämställas med en vuxen i nu aktuellt hänseendes. 927