Stycket

52.Rätt till skyddsjakt enligt dåvarande 28 § jaktförordningen (bestämmelsen har sedermera gjorts mer generös; jfr t.ex. RH 2009:48) ansågs i NJA 2004 s. 786 inte föreligga i ett fall där en person hade dödat en varg inför ett befarat angrepp på tamdjur. Vad gällde frågan om nöd ansågs en nödsituation i och för sig föreligga (fara hotade djuren), men försvarsgärningen befanns, med hänsyn dels till att utrymmet för att med stöd av nödreglerna döda en varg som angriper tamdjur får antas vara begränsat, dels till att nödhandlingen inte varit behövlig för att avvärja angreppet (den tilltalade hade exempelvis inte skjutit något varningsskott), vara oförsvarlig. Med hänsyn till att den tilltalade haft gott om tid att förbereda sig och invänta vargen ansågs omständigheterna inte heller ha varit sådana att han svårligen kunnat besinna sig.s. 924