Stycket

47.Frågan om samtycke till framkallande av fara i 3 kap. 9 § brottsbalken behandlades i NJA 2004 s. 176. I målet var fråga om en HIVsmittad person som vid ett mindre antal tillfällen haft oskyddad sex med sin partner. Frågan var om partnerns samtycke uteslöt ansvar. HD fann att samtycke hade lämnats och att partnern förstått innebörden av sitt samtycke. Med hänsyn till att risken för smittöverföring var begränsad ansåg HD att gärningen varit försvarlig och att ansvar därför enligt 24 kap. 7 § brottsbalken inte skulle föranleda ansvar. HD framhöll dock — delvis som ett svar på en åsikt som framförts i litteraturen (jfr Nils Jareborg, Allmän kriminalrätt, Uppsala 2001 s. 289) — att det: ”inte [kan] uteslutas att en gärning som utgör framkallande av fara för annan i vissa fall är att bedöma som oförsvarlig trots att samtycke förelegat. Vad som skulle kunna tala för en sådan bedömning är allvaret i den skada som faran avser och hur stor risken varit för att den skulle förverkligas.” I sammanhanget bör vidare framhållas att HD betonade att samtycke till överföring av HIV-smitta inte har ansvarsbefriande verkan.s. 923