Stycket

8.Det har påtalats att den som av misstag får narkotika i sin besittning i regel befinner sig i en prekär situation (jfr t.ex. Petter Asp, Magnus Ulväng & Nils Jareborg, Kriminalrättens grunder, 2010 s. 145). I NJA 2003 s. 361 var fråga om bedömning av händelse där en man som för en annan persons räkning tagit emot förseglade paket och först efter mottagandet fått reda på att paketen innehöll narkotika. Mannen hade under några dagar förtvivlat funderat över vad han skulle göra och därefter gått till polisen med narkotikan. HD betonade att det i ”enlighet med allmänna straffbarhetsförutsättningar vid underlåtenhetsbrott” gällde att mannen kunde fällas till ansvar ”endast om han haft realistisk möjlighet [att] avbryta förvaringen tidigare än vad som skett utan att därigenom göra sig skyldig till någon straffbar gärning”. Vidare framhölls att det vid bedömningen måste beaktas vad som ”i detta hänseende skäligen kunnat begäras” av mannen med hänsyn till ”hans individuella förutsättningar och omständigheterna i det konkreta fallet” och (med hänvisning till NJA 2000 s. 92; se undertecknad i SvJT 2001 s. 923 f.) att den enskilde efter omständigheterna måste lämnas skäligt rådrum. Med utgångspunkt i dessa principer ansågs det dröjsmål att ta kontakt med polisen som låg mannen till last inte ”skäligen leda till att han skall anses ha förövat en brottslig gärning”.s. 912