1.I svensk lag saknas allmänna regler om beräkning av kontraktuellt skadestånd. Man är hänvisad till okodifierade allmänna avtalsrättsliga principer och rättspraxis.s. 810
2.Syftet med skadeståndet är att försätta den skadeståndsberättigade parten i samma ekonomiska ställning som om avtalet hade fullgjorts enligt sitt innehåll.Det är en logisk följd av principen om pacta sunt servanda eftersom de ekonomiska förväntningar som löftet gett upphov till ska tillgodoses.Det förekommer en mängd olika definitioner av det s.k. positiva kontraktsintresset. Utgångspunkten kommer klart till uttryck i Principles of European Contract Law (PECL) artikel 9:502: ”The general measure of damages is such sum as will put the aggrieved party as nearly as possible into the position in which it would be if the contract had been duly performed. Such damages cover the loss which the aggrieved party has suffered and the gain of which it has been deprived.” För att bestämma det positiva kontraktsintresset får man jämföra det hypotetiska händelseförloppet — dvs. hur situationen skulle ha sett ut om den skadevållande parten inte begått kontraktsbrottet — med det verkliga händelseförloppet — dvs. hur situationen faktiskt utvecklade sig. Genom denna differens får man fram skadeståndsbeloppet. Skadeståndet ska motsvara den skadeståndsberättigade partens förlust samt de utlägg och kostnader som parten har haft med anledning av kontraktsbrottet. Skadeståndets syfte är att kompensera den skadeståndsberättigade parten för att avtalet inte har fullgjorts på riktigt sätt. Syftet är inte att bestraffa den skadevållande parten.Detta innebär att den skadeståndsberättigade normalt inte ska tjäna på att kontraktet inte fullgjorts enligt sitt innehåll. 3.1 Efterföljande omständigheter vid abstrakt skadeståndsberäkning Den skadelidande parten har en skyldighet att begränsa sin skada. Som ett utflöde av denna skyldighet ska den skadelidande parten genomföra en täckningstransaktion, om det föreligger en tillgänglig marknad för de kontraktuella rättigheter som gått honom förlorad, vilket det gjorde i the Golden Victory. Eftersom Hyresgivaren i the Golden Victory inte genomförde en täckningstransaktion ska skadeståndet baseras på en s.k. abstrakt skadeståndsberäkning, dvs. differensen mellan den hyra som stadgas i Hyresavtalet och vad tankerfartyget skulle ha generat i hyra på marknaden vid tidpunkten för hävningen.s. 810
3.Det är osäkert vad som gäller om abstrakt skadeståndsberäkning vid långvariga avtal. Antingen kan hyresdifferensen avse hela Hyresavtalets återstående löptid eller endast tiden fram till krigsutbrottet. Kurt Grönfors anser att skadeståndet normalt ska utgöra hyresdifferensen för den resterande kontraktsperioden. Han ger emellertid ingen anvisning om vad som är onormalt. Att hyresdifferensen ska beräknas som differensen mellan hyran stipulerad i Hyresavtalet och marknadshyran vid tidpunkten för hävning är klart. Detta är utgångspunkten i köplagen. Det bärande skälet är att den skadeståndsberättigade själv ska stå risken för prisfluktuationer efter tidpunkten för hävning.Eftersom hyresavtal är snarlika köpavtal i detta avseende, ligger det nära till hands att göra en analogi. Enligt internationella köplagen (CISG), PECL och UNIDROIT Principles är också marknadspriset vid hävningstidpunkten avgörande för prisdifferensen i samband med en abstrakt skadeståndsberäkning.Även i svensk doktrin anses att skadeståndet ska utgöra skillnaden mellan den avtalade hyran och den vid tidpunkten för hävningen gällande marknadshyran.s. 811
4.Köplagens regler om täckningstransaktioner är avsedda för köp av varor. En skadelidande part kan gå ut på marknaden och införskaffa en identiskt, eller nästintill identisk, vara och genom denna transaktion fixera sin förlust. Vid långvariga avtal föreligger en försvårande parameter; varaktigheten. Varken köplagen eller övriga ovan nämnda regelverk ger vägledning för varaktiga avtal. Samma problematik som i the Golden Victory kan uppstå vid köpeavtal. Ta situationen att en leverantör och en beställare ingår ett treårigt leveransavtal. Kontraktet hävs av leverantören efter ett år på grund av beställarens kontraktsbrott och innan skadeståndsersättning utges införs förbud mot att sälja och köpa den aktuella varan. Är förbudet relevant för att bestämma skadeståndet, trots att det införts efter hävningstidpunkten?s. 812
5.Ett annat sätt att beräkna Hyresgivarens förlust är att ta utgångspunkt i det marknadsvärde som de förlorade kontraktuella rättigheterna hade vid hävningstidpunkten, dvs. vad de kontraktuella rättigheterna skulle ha betingat vid en försäljning. Minoriteten tog fasta på att Hyresgivaren vid hävningstidpunkten hade förlorat ett hyreskontrakt med en återstående hyrestid om ca fyra år och att kontraktet var säljbart på denna basis. Hyresgivaren presenterade dock inte någon bevisning om att tankerfartyget var på väg att säljas med Hyresavtalet vid kontraktsbrottet. Om sådan bevisning hade förebringats, är det möjligt att skadeståndet hade kunnat beräknas på denna basis. 3.2 Konkurrerande skadeorsaker Viss ledning kan hämtas från diskussionen om konkurrerande skadeorsaker, när den första skadehändelsen beror på vållande medan den senare skadehändelsen beror på en kasuell faktor, dvs. inte har orsakats av vållande. Frågan är vilken betydelse den senare kasuella faktorn har för den skadevållande partens skadeståndsskyldighet. På samma sätt som i the Golden Victory uppkommer frågan om i vad mån ersättningskravet påverkas av efterföljande omständigheter.s. 812
6.I NJA 1950 s. 650 blev en posttjänsteman arbetsoförmögen på grund av att han blev påkörd. Ungefär en månad därefter drabbades han av magsår. Händelserna — som inte stod i samband med varandra — medförde var och en för sig full arbetsoförmåga. Tvisten rörde hur stor ersättning trafikförsäkringsföreningen skulle utge till Posten för att den betalade ut full lön till tjänstemannen under dennes sjukskrivning. Samtliga justitieråd kom fram till att det senare uppkomna magsåret inverkade på ersättningens storlek och att trafikförsäkringsföreningen inte skulle utge hela ersättningen för den tid som sjukfrånvaron orsakats av magsår. Beslutet motiverades av att tjänstemannen skulle ha blivit arbetsoförmögen oavsett trafikskadan och att trafikföreningen endast ansvarade för sådant som avsåg trafikskador. HD ansåg alltså — i likhet med majoriteten i the House of Lords i the Golden Victory — att man skulle ta hänsyn till händelser som inträffat efter skadetidpunkten. Justitierådet Gösta Walin ansåg att skadeståndsskyldigheten inte alltid står i överensstämmelse med den framtida händelseutvecklingen och att en skadeståndsskyldig får finna sig i att betala vad som blivit fastställt, även om senare inträffade omständigheter gör att skadeståndet synes för högt. Walin ansåg dock att omständigheter som uppkommit före domen både kan och bör beaktas vid beräkning av skadeståndet.s. 812
7.I NJA 2009 s. 104 hade en distriktssköterska skadats i en trafikolycka år 1992, vilket gjorde henne helt arbetsoförmögen. För denna skada fick hon bl.a. månatlig trafikskadeersättning för inkomstbortfall av Folksam. Distriktssköterskan drabbades år 2000 av hjärtstillestånd som, om hon inte redan varit arbetsoförmögen, skulle ha medfört full arbetsoförmåga. Det förelåg inget samband mellan skadorna. Folksam ville upphöra med månadsutbetalningarna till distriktssköterskan eftersom hon från och med hjärtstilleståndet skulle ha varit arbetsoförmögen oavsett trafikskadan och att det därför inte förelåg någon trafikskadebetingad inkomstförlust. Utgångspunkten vid skadeståndsberäkningen för personskador är att den skadeståndsberättigade genom ersättningen ska försättas i samma situation som om skadan inte hade inträffat (differensmetoden). HD ansåg att skadan kan anses vara ”färdig” redan när personskadan uppkommit eller när arbetsoförmågan har inträtt och att den uppkommande inkomstförlusten därefter ska beräknas med utgångspunkt i denna arbetsoförmåga utan beaktande av senare kasuella händelser. Frågan avgjordes med hjälp av praktiska överväganden och rimlighetsresonemang. HD konstaterade att det inte kunde antas medföra besvärande konsekvenser för försäkringsbolagen att utbetala ersättning, även om en senare kasuell faktor inträffat. Om trafikskadeersättningen påverkades av senare inträffade händelser, så skulle det medföra avsevärd sänkning av den ersättningsberättigades inkomst och påverka hennes ekonomiska trygghet. Om en ersättningsberättigad på grund av sjukdom utan egen skuld skulle förlora trafikskadeersättning trots att själva arbetsoförmågan inte har ändrats, finns det en risk att vissa ersättningsberättigade skulle underlåta att söka vård. Dessutom framhöll HD att om det inte varit fråga om månatliga utbetalningar, utan om ett engångsbelopp för framtida inkomstförlust, så skulle en framtida händelse inte kunna beaktas eftersom en sådan ersättning inte får sänkas. Till skillnad från majoriteten i the House of Lords i the Golden Victory, bortsåg alltså HD från den senare hjärtinfarkten och bestämde att Folksam skulle fortsätta utge trafikskadersättning.s. 813
8.I NJA 1950 s. 650 och NJA 2009 s. 104 kommer HD till olika slutsatser avseende relevansen av en senare kasuell faktor. I 2009 års fall ville HD att den ersättningsberättigade parten — en sjuk kvinna som var i stort behov av ersättningen — inte skulle drabbas av det senare inträffade förhållandet. HD la inte fram en allmän princip om hur senare kasuella faktorer ska bedömas. Det är således tveksamt vad som gäller för fall där omständigheterna skiljer sig från de i NJA 2009 s. 104, t.ex. vid kontraktsbrott eller när båda parter är näringsidkare. Genom domen visar HD att kausalitetsargumenten i vissa fall är otillräckliga och att frågan istället ska avgöras med hjälp av skälighetsavvägningar.s. 814
9.Sambandet mellan konkurrerande skadeorsaker och abstrakt skadeståndsberäkning är inte ingående utredd i doktrin. Knut Rodhe anser att domaren ska beakta avvikelser från det normala händelseförloppet när han bedömer det hypotetiska händelseförloppet och avgör den skadelidande partens förlust. Jan Hellner förefaller tvärtom anse att efterföljande avvikelser inte ska beaktas vid skadeståndsberäkningen. 3.3 Övrig rättspraxis I det norska rättsfallet Rt. 1923 s. 93 hade en säljare i maj 1916 sålt 400 ton salt för leverans i juni. Exporttillstånd skulle ombesörjas av köparen. Den 9 juni informerades säljaren om att det förelåg förbud mot att leverera salt till köparen som saknade erforderligt tillstånd. Den 26 juni sade säljaren upp avtalet med hänvisning till förbudet. Høyesterett ansåg att uppsägningen utgjorde avtalsbrott eftersom köparen haft möjlighet att skaffa exporttillståndet innan leveranstiden löpt ut. Säljaren behövde dock inte betala skadestånd till köparen da det i den efterfølgende tid viste sig att saadan levering ikke vilde kunnet finde sted. Det visade sig nämligen att köparen inte erhöll exporttillståndet förrän den 30 juni, vilket var för sent för att säljaren skulle kunna leverera saltet inom leveranstiden. Høyesterett beaktade alltså — i likhet med majoriteten i House of Lords i the Golden Victory — händelser efter skadetillfället vid skadeståndsberäkningen. Rättsfallet skiljer sig på ett par punkter från the Golden Victory; främst genom att den efterföljande omständigheten inträffade några få dagar efter den felaktiga uppsägningen. Det är intressant att Høyesterett valde att vid ett momentant köp — som alltså inte var varaktigt — beakta senare inträffade omständigheter istället för att bestämma skadeståndet med utgångspunkt i de förhållanden som förelåg vid kontraktsbrottet.s. 814
10.I AD 1977 nr 80 sade arbetsgivaren upp arbetstagaren till en viss dag utan saklig grund. Arbetsgivaren hade vid ett senare tillfälle kunnat säga upp arbetstagaren med saklig grund på grund av arbetsbrist. AD tog hänsyn till arbetsbristen som uppkom efter den felaktiga uppsägningen och begränsade arbetsgivarens skadeståndsskyldighet. Arbetstagaren ansågs inte ha tillfogats någon ekonomisk skada efter den tidpunkt vid vilken hon hade kunnat sägas upp på grund av arbetsbrist. AD 1977 nr 80 visar att arbetstagarens skadeståndsanspråk inte fixeras vid tidpunkten för den felaktiga uppsägningen utan påverkas av efterföljande omständigheter.s. 815