Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20201 hänvisning
Rättsfall
NJA 2009 s. 104
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2009 s. 104
BibTeX
@misc{nja-2009-s-104,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2009 s. 104}},
year = {2009},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
16 hänvisningar i 10 artiklar · 16 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Se NJA 1982 s. 106, NJA 1982 s. 668, NJA 1985 s. 843, NJA 1989 s. 251, NJA 1991 s. 662, NJA 1992 s. 642, NJA 1995 s. 13, NJA 1998 s. 375, NJA 1998 s. 807, NJA 2004 s. 609, NJA 2007 s. 461, NJA 2008 s. 1217 I–II, NJA 2009 s. 104, NJA 2010 s. 661, NJA 2012 s. 685 och NJA 2013 s. 438.
- 1.2.2.5 NJA 2002 s. 244 1.1 NJA 2003 s. 89 2.6 NJA 2004 s. 534 1.2.2.1; 1.2.2.2 NJA 2004 s. 566 3.2 NJA 2004 s. 609 3 NJA 2005 s. 324 3.6.2 NJA 2005 s. 335 3.6.3; 3.6.3 NJA 2005 s. 745 6.7 NJA 2006 s. 32 6.3 NJA 2006 s. 53 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4 NJA 2006 s. 367 1.2.2.4; 1.6.3 NJA 2006 s. 721 1.6.1.1 NJA 2007 s. 17 1.2.2.2; 1.2.2.4 NJA 2007 s. 461 3 NJA 2007 s. 482 6.4 NJA 2007 s. 997 3.1 NJA 2008 s. 668 1.2.2.1 NJA 2008 s. 1217 I och II 3 NJA 2009 s. 94 1.7.1 NJA 2009 s. 104 3 NJA 2009 s. 244 3.6.1 NJA 2009 s. 355 1.2.2.1 NJA 2009 s. 408 1.2.2.1; 1.4 NJA 2009 s. 846 6.6 NJA 2009 s. 877 1.2.2.1; 1.4 NJA 2010 s. 227 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3 NJA 2010 s. 661 3 NJA 2011 s. 331 I och II 3.2 NJA 2012 s. 3 1.2.2.1; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 2012 s. 414 1.7; 3.6.4 NJA 2012 s. 584 3.5.1 NJA 2012 s. 685 3 NJA 2013 s. 233 2.7.2 NJA 2013 s. 253 1.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.7 NJA 2013 s. 438 3 NJA 2013 s. 560 3.4 NJA 2013 s. 659 1.1 NJA 2013 s. 1121 4.2 NJA 2014 s. 3 6.2 NJA 2014 s. 684 1.1 NJA 2015 s. 365 2.3.2 Marknadsdomstolen MD 2011:21 1.5 Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) RÅ 1990 ref. 106 5.1 RÅ 1992 ref. 29 5.2 Övriga domstolar Hovrätten för Övre Norrlands dom den 8 april 2011 i mål nr T 483-09 1.4
Sambandsbedömningar och expertkunskap1 hänvisning
Några frågor i kommersiell skadeståndsrätt1 hänvisning
Kausalitetspraktikan2 hänvisningar
- I NJA 2009 s. 104 hade tingsrätten i ett fall genom s.k. hissprövning begärt att HD skulle uttala sig om orsakskravets innebörd. Bakgrunden var att en person skadats i en trafikolycka och bedömts som fullständigt (och oåterkalleligt) arbetsoförmögen. För denna skada svarade ett försäkringsbolag. Senare drabbades samma person också av en sjukdom, utan relation till den tidigare skadan, som i sig medförde fullständig arbetsoförmåga. Försäkringsbolaget vägrade efter det att sjukdomen inträtt att betala ut ersättning till den skadelidande under argumentet att trafikolyckan inte längre kunde anses som en orsak till skadan — kvinnan skulle ju ändå inte kunnat arbeta. Tingsrättens fråga till Högsta domstolen var formulerad i den tekniska terminologi som brukar användas för att analysera orsaksfrågor i litteraturen, men sällan i domstolarna, nämligen med stöd i begreppet ”tillräckliga betingelser”. Högsta domstolen svarade dock inte på den fråga som tingsrätten ställt. Trots tingsrättens formulering i betingelsetermer fick vi inte några indikationer från HD på hur orsakskravet mer specifikt kan formuleras med stöd av dessa terminologiska verktyg. I sak kom HD fram till den enligt min mening självklara slutsatsen att försäkringsbolaget fortfarande ansvarade trots den senare inträffade sjukdomen. Utifrån ett betingelsesynsätt som inte förenas med särskilda tillägg är denna slutsats svårförklarlig. Den ersättningsgrundande faktorn kan inte anses som en nödvändig orsak för arbetsoförmågan efter den senare sjukdomen. Reflektioner kring Högsta domstolens avgöranden Det är svårt att dra några slutsatser av denna senare praxis. Men det finns en viktig iakttagelse som har relevans i detta sammanhang, och det är att i alla fall HD — det ligger delvis annorlunda till i underrätterna — är restriktiv med att använda de teoretiska verktyg som tagits fram för att hantera skadeståndsrättsliga, vilket inkluderar även övrigt ersättningsrättsliga, orsaksfrågor. Bedömningarna kännetecknas istället av ett pragmatiskt synsätt.
- Det blir särskilt tydligt i NJA 2009 s. 104 där orsaksfrågan pregnant formulerats av tingsrätten utifrån den teoretiska analysapparat som i litteraturen i allmänhet tas för given men där HD icke desto mindre valde en ”praktisk” lösning.
The Golden Victory — skadeståndsberäkning vid hävning och betydelsen av händelser efter hävningstidpunkten5 hänvisningar
- Se Carlsson s. 271, som diskuterar prejudikatverkan av NJA 2009 s. 104.
- I NJA 2009 s. 104 hade en distriktssköterska skadats i en trafikolycka år 1992, vilket gjorde henne helt arbetsoförmögen. För denna skada fick hon bl.a. månatlig trafikskadeersättning för inkomstbortfall av Folksam. Distriktssköterskan drabbades år 2000 av hjärtstillestånd som, om hon inte redan varit arbetsoförmögen, skulle ha medfört full arbetsoförmåga. Det förelåg inget samband mellan skadorna. Folksam ville upphöra med månadsutbetalningarna till distriktssköterskan eftersom hon från och med hjärtstilleståndet skulle ha varit arbetsoförmögen oavsett trafikskadan och att det därför inte förelåg någon trafikskadebetingad inkomstförlust. Utgångspunkten vid skadeståndsberäkningen för personskador är att den skadeståndsberättigade genom ersättningen ska försättas i samma situation som om skadan inte hade inträffat (differensmetoden). HD ansåg att skadan kan anses vara ”färdig” redan när personskadan uppkommit eller när arbetsoförmågan har inträtt och att den uppkommande inkomstförlusten därefter ska beräknas med utgångspunkt i denna arbetsoförmåga utan beaktande av senare kasuella händelser. Frågan avgjordes med hjälp av praktiska överväganden och rimlighetsresonemang. HD konstaterade att det inte kunde antas medföra besvärande konsekvenser för försäkringsbolagen att utbetala ersättning, även om en senare kasuell faktor inträffat. Om trafikskadeersättningen påverkades av senare inträffade händelser, så skulle det medföra avsevärd sänkning av den ersättningsberättigades inkomst och påverka hennes ekonomiska trygghet. Om en ersättningsberättigad på grund av sjukdom utan egen skuld skulle förlora trafikskadeersättning trots att själva arbetsoförmågan inte har ändrats, finns det en risk att vissa ersättningsberättigade skulle underlåta att söka vård. Dessutom framhöll HD att om det inte varit fråga om månatliga utbetalningar, utan om ett engångsbelopp för framtida inkomstförlust, så skulle en framtida händelse inte kunna beaktas eftersom en sådan ersättning inte får sänkas. Till skillnad från majoriteten i the House of Lords i the Golden Victory, bortsåg alltså HD från den senare hjärtinfarkten och bestämde att Folksam skulle fortsätta utge trafikskadersättning.
- I NJA 1950 s. 650 och NJA 2009 s. 104 kommer HD till olika slutsatser avseende relevansen av en senare kasuell faktor. I 2009 års fall ville HD att den ersättningsberättigade parten — en sjuk kvinna som var i stort behov av ersättningen — inte skulle drabbas av det senare inträffade förhållandet. HD la inte fram en allmän princip om hur senare kasuella faktorer ska bedömas. Det är således tveksamt vad som gäller för fall där omständigheterna skiljer sig från de i NJA 2009 s. 104, t.ex. vid kontraktsbrott eller när båda parter är näringsidkare. Genom domen visar HD att kausalitetsargumenten i vissa fall är otillräckliga och att frågan istället ska avgöras med hjälp av skälighetsavvägningar.