Stycket

37.I RFS 2008:16=RH 2008:78 prövades vad som skall anses som skada när det gäller utgångspunkten för tioårspreskriptionen enligt 31 § trafikskadelagen; av NJA 2001 s. 695 I framgår att fristen skall börja löpa när skadan gav sig till känna. Enligt hovrätten borde som skada anses, såvitt avsåg personskada, de fysiska eller psykiska besvär som påstås ha medfört negativa konsekvenser för den skadade, varvid samtliga ersättningsanspråk som hade sin grund i ett visst besvär skulle preskriberas tio år efter det besväret gav sig till känna. Olika preskriptionstider kunde löpa för ersättningskrav grundade på akuta och på bestående symtom; i det senare fallet skulle man utgå från tiden när det gick att konstatera att symtomen blivit bestående. Enligt denna bedömning var samtliga ersättningskrav redan preskriberade. HD vägrade prövningstillstånd, möjligen på den grund att resonemanget inte ansetts strida mot 2001 års fall. — Avgörandet illustrerar de komplicerade bedömningar som blir aktuella med nuvarande preskriptionsregler rörande trafikskador. Som ofta framhållits borde det vara dags att se över de försäkringsrättsliga preskriptionsreglerna, något som utlovades redan när 2005 års försäkringsavtalslag antogs.s. 769